Riktigt längesen jag skrev nu pga flera olika saker som inte ens e värt o gå in på.....
De har varit upp o de har varit ner, semester, dvs mycket tid tillsammans som kanske inte alltid resulterar i ngt gott.....
Jag träffade T via nätet, vi dejtade några gånger och sen flyttade han in.
Detta beslutet är jag än idag stolt över medan det satte många grillor i huvudet på många runt omkring mig...
Många trodde att jag blivit knäpp på riktigt, en del höjde på ögonbrynet och en liten del var faktiskt glada för min skull och troode på mig att jag visste vad jag gjorde :) Grattis!! Ni hade rätt! Och bäst av alllt e att ni stackare som inte dömde mig ännu finns kvar i mitt liv :) Ni va rädda om mig, nyfikna, men ni litade på mig!!
Hur som haver, vi köpte "drömkåken" och en kväll när vi stod i duschen och hade "vår lilla stund" så droppade jag frågan om vi inte skulle börja fundera på att skaffa barn.....
T var ngt tveksam, men efter att jag förklarat att de kan ta upp till ett år innan det "tar" med tanke på mina P-piller så kom vi fram till att ge de en chans.
Detta är idag snart 5 år sen.
Sen hände de en massa, Vi upptäckte att de va en hel del mer fel på vår drömkåk än va vi räknat me, min mamma blev sjuk, äter waran och ska elchocka hjärtat inom de närmsta, jag blev faster till en helt underbar tös som idag e 1,5 år gammal men desvärre måste operera hjärtat innan hon e 5 och svärfar fick en cancerdiagnos....
Var blev vi av????
När ska vi bara kunna fokusera på oss igen?
Vi kivar om skitsaker, och jag vet att det beror mycket på all press vi har runtomkring oss just nu....
Just nu e de riktigt jobbigt, vi tappade en del av oss på vägen och letar just nu för fullt för att hitta den igen!!!
Just nu är detta mitt prio 1! Om folk sen tycker att jag inte är en bra vän, ja då får jag va en dålig vän, man orkar inte hur mycket som helst och just nu måste jag ha full fokus på mig, min man, oss och allt runt våra nära och kära för att vi ska klara hitta hela vägen tillbaka och hålla näsan ovanför vattnet.....
