Väntar...

Inget e som väntans tider, eller?? Jag fullkomligt HATAR o vänta!!

Går varje dag full av hopp mot postlådan och blir lika besviken varje gång... Vill bara ha svar nu.
Pratade med en vän härom dan o va vi kom fram till var att de ser ut som att om jag o min man som vill ha ett barn tillsammans, vilket vi uppenbarligen vill men inte klarar av på egen hand så kommer vi att få bekosta allt själva eftersom jag har E sedan innan... Jag förstår att sjukvården inte kan slänga pengar till höger o vänster, men det kan inte jag heller.... Detta gjorde att min himmel blev grå i stället för blå... Men man ska inte måla fan på väggen, ett litet knyte i mitt liv nu hade varit värt en miljon :) vi får väl se vad dom säger när vi väl får några besked. Önskar att jag kunde va mer som T, han har lyckats släppa allt nu medan jag tvärtom analyserar sönder varenda liten detalj, o då kan jag säg att jag e inte särskilt optimistisk....
Som jag sa i början behöver jag svart på vitt, jag vill veta hur stor jätten jag möter är!

I övrigt rullar vardagen på, de är första advent på söndag men för första gången på länge så har jag absolut ingen som helst lust att göra ngt, jag som annars alltid har älskat denna tiden. Har i af lyckats hålla skenet uppe ett bra tag o har fått upp stjärnorna i fönstrens i pauserna påa kvällens Idol :) Måtte Linnea åka ut :)



S

Tiden går...

Fy vad tiden springer nu, en hel vecka sen senaste inlägget... Kan väl knappt skylla på att jag har mycket o göra, men däremot tänker jag nog 17 gånger om dan att jag gör de sen vilket inte alltid blir så bra.
I vilket fall, allt rullar på, har väl lyckats fixa typ 3 julklappar men de e ju Goa tider :) I lördags gjorde jag i af ngt välbehövligt, de blev en utekväll me bästaste vännen! Måste verkligen säg att de va super på alla sätt :) En riktig nostalgitripp, de va som att resa 10 år tillbaka i tiden, o roligast va nog att allt var sig likt, här gick vi o oroade oss för att vi glömt hur allting var och så visar de sig att allt var precis som förr förutom att det stod unga tjejer i baren (istället för snyggingarna på vår tid)och glasplockarna hade fått såna där häftiga öronsnäckor som alla agenter på film har.... Måste säg att det var en kul och skrämmande upplevelse. Det var konstigt att se att utelivet var precis som förr bortsett från en omtapetserad vägg, det var som om tiden stått stilla.....
Det var också nyttigt att komma ut en sväng själv :)  Blir förvånad över mig själv hur fort jag saknar mannen, men de e ju positivt..... Kan säga att jag är så glad för det jag har och är riktigt stolt att jag lever Svenssonlivet, hade aldrig orkat vara ute i svängen igen (måste ha nåt me åldern o göra)

Söndagen ägnades åt att hämta E hos sin pappa och sedan åka vidare till svärföräldrarna och bli bjuden på middag, måste säg att detta har varit en helt underbar helg, inte ett enda måste :)

Förresten så kom mina provsvar härom dagen, det var inga fel på mina hormoner eller min ägglossning, så det känns som vi är ännu ett steg närmre provrör nu, skulle få en kallelse till KK när de analyserat mannens spermaprover me, hoppas de inte tar för lång tid nu bara, hade varit skönt att ha svart på vitt vad som kommer att hända innan jul, men antar att vi får vänta ett tag på de...

Ledig....

Ja, som ni förstår så har jag varit ledig idag, o vad ägnar man en ledig dag till? Jo: städa städa städa med några små avbrott för o kolla facebook och tjata "lite" me bästa vännen  i luren (men de avbrotten vet inte mannen om) :)
Det råkar ju vara så att vi har en hund o tre katter, vilket är självvalt, men då får man va beredd på o städa för jämt.....

Annars är det ganska lugnt för tillfället, vårt vanliga vardagsliv rullar på dvs mannen jobbar dag o kväll o jag sköter marktjänsten.
Även på barnfronten känns det lugnt just nu, vi har gjort vad vi kan så här långt och det har fått mig att slappna av en hel del, fungerar som en  vanlig människa och tänker inte så mycket på det själv just nu. Känns som att vi ändå inte kan påverka mer just nu, det är bara till o vänta tills det DÄR brevet kommer med posten.... Dock är det lite jobbigt att inte veta om det kommer i morgon eller om 5 månader, men försöker att inte undra allt för mycket för då skulle man nog bli knäpp och det kommer jag säkert bli ändå så småningom....
Det är både spännande o fruktansvärt jobbigt att inte kunna styra eller veta vad som komma skall, men jag/vi kommer säkert lära oss mycket under denna resans gång.....
Om inget annat har jag redan lärt mig hur ofantligt viktig min man är för mig (vilket kan va lätt o glömma i vardagen) hur mycket han "offrar" o lägger ner i detta, jag är stolt över den männinskan han har blivit!!!

Jobb, jobb, jobb

Så har hela helgen sprungit iväg, fy vad det går fort nu fram till advent o snart jul. Känns som man precis haft sin semester o snart e de dags att planera nästa..... Helt galet!!

Har jobbat hela helgen o verkligen fått mig både en o flera tankeställare....
Allt mellan glädje, hopp, sorg och förtvivlan....
Jobbar på ett demensboende, vet att många får avsmak, men gud vad mycket man kan få tillbaka!! Jag älskar verkligen mitt jobb!!
Denna helgen har varit allt annat än lugn men gud vilken känsla det är när man ändå i slutändan känner att man gjort något bra :)

Hemmet har mannen och E fått sköta och måste nog erkänna att det kanske inte riktigt levt upp till mina krav, men men E har fått egentid och att se hennes leende när man kommer hem väger tyngre än disken och dammtussarna.... (Dom lär nog inte rymma från mig)

Nu har vi lämnat alla prover i första omgången o ska bara vänta vilket jag än så länge tycker e de jobbigaste momentet av allt.... vad är fel? e det jag? går de o fixa? hur går vi vidare? o framförallt NÄR??
Men men, den som vänta på nåt gott..... eller?

En vanlig vardag

En helt vanlig torsdag i mitt liv:
Jobbat 7-15 idag o sprungit röven av mig, vilket är mer en regel än ett undantag nu för tiden.
Känslan att aldrig räcka till, eller hinna allt man vill e fruktansvärd vissa dagar!

Efter jobbet stressar man till fritan, 5-10 minuter sen vilket är så gott som obligatoriskt... Tur man e välkänd i byn o att min dotter har väldigt förstående fröknar.Vidare mot hemmet med en överskriv hund som garanterat sovit hela dagen o 3 översociala katter :) Nästa moment blir att hjälpa E med läsläxan samtidigt som det slängs ihop en snabb middag till mannen som snart e hemma. Gissar att det finns många som känner igen sig.

Mannen kommer hem o då är mitt tålamod slut, med andra ord möts han av en irriterad lättretad fru o inte den fräscha leende drömkvinnan man kan se i reklamen (tur han e tålig)

Middagen klaras av o 50 min senare vaknar jag på soffan av att jag hör min underbara E säga till mormor i telefon att mamma ringer i morgon för hon är faktiskt alldeles för trött för att prata nu... E min unge underbar eller???

Tar en lat kväll framför tv:n o e i säng innan 23. Tror de kan ha något me den tåliga förkylningen jag dras med att göra.

Men men i morgon e de en ledig dag även om schemat även då e späckat... T ska till Malmö igen o lämna prov, E ska till tandläkaren, disco o ska äntligen få ett par vinterkängor:) gissar att vårt fredagsmys börjar en kvart innan jag somnar! Underbara vardag i en helt vanlig familj...

Kaos i kontoret

Så har det gått en hel vecka redan, tiden bara springer i väg, o värre lär det väl bli.....
Har funderat en del denna tiden på hur jag vill att bloggen ska se ut och väljer nu från början att skriv anonymt med tanke på att vi ännu inte har berättat för alla våra nära o kära om vårt lilla "problem".

Vi har nu påbörjat en utredning om vad som eventuellt kan vara orsaken till att de inte vill ta sig. Kan säga att detta görs med väldigt blandade känslor.....
Vissa dagar ser vi det som en nyttig erfarenhet att få gå igenom något sånt här, men ska jag vara helt ärlig är jag oftast besviken och bitter! (O de tycker jag att jag har rätt att vara) Det är mycket tankar o funderingar som snurrar: varför vi? vad är problemet? Men den största funderingen och oron jag har är nog att jag inte har någon koll på läget alls.... Att inte ha ett tidsbegrepp eller veta vad som komma skall är svårt för en kontrollmänniska som jag.... Men men, de e väl bara o gilla läget :S

Vi har som jag nämde i af börjat på resan nu, jag har lämnat blodprover (för att kolla mina hormoner) och T har varit och lämnat första spermaprovet av 2, sen får vi se vart resan bär hän....
Förhoppningsvis blir det ingen jordenruntresa, utan bara en semestertripp som gör vårt liv fulländat :) Håll tummarna!!!

Ett barn men ändå barnlös??

Hej alla glada....
Startar nu en blogg, anledningen att jag gör det är säkert den samma som många andra.... Jag behöver helt enkelt ett lufthål i min vardag där jag kan skriva av mig om alla funderingar som just nu snurrar i huvudet på mig..... Jag är en stolt, lycklig mamma till en flicka på 8 år, tyvärr blev det inte som jag tänkt mig tillsammans med hennes pappa så vi delade på oss när hon var 2 år gammal ( vilket inte var min dröm). I dag är jag lyckligt gift ( i af när jag säger det själv) sedan ett år tillbaka. Jag och min man träffades för 5 år sen via en chat på nätet och han flyttade in hos oss efter bara någon månad.
Sedan dess har det rullat på med villa volvo och vovve, men sedan
 var det som att dra i en nödbroms när vi upptäckte att det inte alls skulle bli så lätt att ge E ett syskon som vi trodde, så nu sitter vi plötsligt här o undrar vad som egentligen hände.......