Oj

Ja, vad säger man, vi skryter med vår härliga sjukvård som e sååå himla bra och gratis. Hmm säger jag på den. Var på CSK i dag, pratade me doktorn (som förklarade att jag INTE får bli gravid på 3 mån), in till sköterskan o fick ett stick i armen (typ 3 sek), ut i kassan och betala 770kr.....
Jag höll på allvar att ramla baklänges!!!
En frivillig Twinrix kostar typ 300 spänn och så ska jag betala 770 kr för att de som läkaren sa tydligen inte lyckats med min barnvaccinering, denna djävla vaccineringen var ju faktiskt ett tvång för att vi ska kunna bli föräldrar, det sög kan jag tala om, men va gör man inte?
Fri sjukvård my ass!!
När jag fråga hur det kunnat bli så här får jag svaret: Vi vet faktiskt inte, men det brukar ju vara så att det alltid finns något undantag när man massvaccinerar, och du e nog ett sånt.... Nähä, tror du! Varför inte??
Så nu är de bekräftat, de lär inte bli ngt i augusti utan snarare tidigast i oktober, grattis till oss!!

Ett tack till F som va me som moraliskt stöd, de va skönt me en shoppingrunda på stan efter de :) Dagens bästa köp var lätt 2 fläktar, skulle kunna tänka mig ett par till, kanske ta en runda till på måndag :)

Följetong

Ja, de blir bara bättre,
Idag hade jag ett sött litet meddelande intalat på telefonen, det visar sig nu efter ännu några turer att jag tydligen måste till infektionen för o få en spruta i skinkan.... De använder tydligen något licensierat preparat på vuxna eftersom Röda hund i vanliga fall ges i kombination mot andra barnsjukdomar (hur jag nu lyckas) Måste nog fråga om jag har skydd mot de andra i den mixen då???

Fick i af en tid på torsdag och de har vaccinet hemma så måtte detta nu gå smidigt!

Är fortfarande såå besviken att de inte kunde tagit dessa prover tidigare, nu blir det ju ingen IVF förrens oktober som de ser ut....

Dagens ros får i af sköterskan från vårdcentralen för att hon visa lite medmänsklighet och ringde upp nu i eftermiddag bara för o checka av att jag hade fått rätt på allt och önska oss lycka till!! Då blir man glad!!

Funderar

Vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta åt eländet, ska man kasta in handduken eller ska man fortsätta springa i motvind??
Fy va trött jag blir på att vi hela tiden måste kämpa och kämpa, vi har klarat kämpa oss igenom så himla mycket på dessa åren, när ska de ta slut, när ska vi få ha de lugnt och skönt längre än någon vecka i sträck och vad är nästa olycka som ska komma? och när?
Jag är verkligen dyngtrött på de mesta just nu, allt jag vill ha är ett helt vanligt Svensson-liv, i af bara för ett litet tag.
Just nu känns de som de kvittar hur vi gör....
Tar vi ett bra beslut i en ände så rasar de i ett annat hörn. (påminner lite om vårt hus faktiskt)

Jag är trött, sur, ledsen, besviken, tråkig och osocial just nu, men så får de va annars vet jag inte hur jag ska orka stå upp i denna orkanen vi befinner oss just nu....

Inte fan har jag kastat in handduken förr och de kommer jag inte o göra denna gången heller, fantomen e hård mot de hårda! Så e de bara och mig ska han inte knäcka :)
Än en gång är de skönt me förstående människor runtomkrig som står ut me mig!
 Framför allt du min älskade T!!!

Jo men visst

Fan va trött man kan bli, såå många turer fram och tillbaka....
2 veckor hann man vara glad o positiv, nu e jag ARG som ett bi. Jag förstår min verkligen inte på vår sjukvård emellanåt, antingen är det rena rama succe´n eller rätt upp och ner pannkaka och rent omöjligt...
I dag ringde doktorn, de hade fått mina provsvar....
Hepatit, sköldkörtelproverna mm va ua, meeeen jag är inte fullt skyddad mot Röda hund... Va fan e oddsen på de undrar jag då??
Hur många lyckas me de här i vårt land tro. Men visst, varför inte. Så många turer som det varit fram och tillbaka, så kan vi väl ta en svängom till!

Måste nu se till att komplettera detta, okej, inga problem, eller?
Ringer VC:

-Hejsan, jag skulle vilja ha en vaccination mot Röda hund
Öööhh okej, hur kan detta va?
-Jag har tydligen inte fullt skydd mot detta
Okej hur vet du det? Och om man får fråga hur gammal är du?
-Jag är 32 år...
Jaha... Detta va inte så lätt, vi gör inte sånt, det brukar skötas av barnmorskorna och nu i semestertider får man vända sig till Kristianstad, synd du inte ringde förra veckan...
-MMMM de e de ju då, men jag fick veta detta idag, men visst de löser sig

Får tag i Kristianstad som naturligtvis upplyser mig om att detta inte ligger på deras bord....
Det är VC som ska ordna detta....

Ringer tillbaka till VC och förklarar läget, och jo visst ställer de upp på att fixa vaccinationen, meeen först måste jag ha en ordination från läkare....

Får frågan om det är brådskande.
-Svar ja!! Det börjar bli, det är nämligen så att man inte påbörjar ngn IVF förrän 3 månader efter man tagit vaccinet, förklarar jag snällt.
Okej, då förstår jag säger tanten i andra änden, då ska vi bara se..... Du kan få en telefontid i övermorgon (svarar hon glatt)
- visst, klart jag tar den samtidigt som jag undrar hur fan man inte kan få en telefontid förrän om 2 dagar?
Och sen bokar jag in dig på vaccination på torsdag så löser vi allt, om vi hinner få hem vaccinet förstås... Skulle vi inte hinna så ringer vi naturligtvis dig :)

JO MEN TACK!!!
Vilken flyt vi har just nu, verkligen!!!
Just nu känns allting väääldigt långt borta...

Gillar

Gillar livet just nu!

Tänk vad några beslut kan göra....
Har haft en jättehärlig midsommar me familjen...
Lungt och skönt, hemma 21.30 och då körde vi ett Solsidan-race :) Pensionärsvarning.... men ändå, de e ju så djävla bra!!
Har sedan bara myst, fixat & donat med småsaker här hemma resten av helgen :) Ja sånt som man aldrig hinner me annars, typ flytta lampor städa garderober mm....

Hoppade hormontabletterna denna månaden, jag pallar verkligen inte, nu får de va sommar, lugnt o skönt och fokus på familjen och gud så bra de känns!
Känner igen mig själv nu, de e mina känslor man ser nu och inget annat, inga fler leenden bara för syns skull... Nu e jag tillbaka.

Så bra jag mår just nu har jag nog inte mått på 2 år....
Jag och mannen e i fas och vi tänker ta vara på de nu!

Så sleten

Fyyy vad trött jag är idag, jag har 4 veckor kvar att jobba innan semestern och undrar verkligen hur jag ska orka detta...
Men, men, allt går bara man vill och det går ju ganska snabbt fram till dess ändå :) Positivt tänkande!

Hur trött jag än är så ser jag fram emot denna semestern mer än på länge, vi ska vara en "vanlig familj", vi ska njuta, mysa, umgås och bara ha de gott, inga storprojekt som det varit de senaste 5 åren hela tiden.... Nu får de va som de e, för vi ska ta hand om varandra i stället, så de e så!!

Vuxenpoäng...

Ja just de, vuxenpoäng har vi skaffat oss i kväll (på tiden)
I kväll efter en låååång dag på jobbet satte vi oss ner för första gången på länge och pratade om typ ALLT som rör oss 2.

Vi hade ju planer på nytt badrum, nytt tak, ny fasad, nytt rum till E mm. och för första gången på våra år tillsammans kom vi på att de där e inte såååå himla viktigt...
Helt ärligt ska jag erkänna att en stor del i beslutet hade me ekonomin att göra , men ändå....
Vi kom fram till att vi har de rätt  okej i vårt hus, taket får vänta ett år och göra sällskap me fasaden då i stället, E får behålla det rummet hon har men vi snyggar  till de för billiga pengar så länge, helt ärligt tror jag hon blir lika glad ändå :) Hon är 9 år så jag tror i af att hon tycker de e okej o stanna kvar där lite till me nya väggar och möbler....

Vi kom i kväll på efter snart 6 år tillsammans att vi kanske ska försöka umgås och njuta av varandra i stället för att leva på existensminimun och renovera som fan....
Visst, de e kul att ha det jättefint, men är man tvungen att välja så är man.....
Vi vägrar att ta mer lån och hösten kommer ändå bli tuff med tanke på att T jobbar typ 150%, jag ska jobba 100% , läsa 75% och så ska vi ju samtidigt försöka göra det där barnet som vi mest av allt i världen vill ha....
Att den lille sen får sova me mammma o pappa minst ett år, de kan det faktiskt vara värt i slutändan :)
Är nöjd me vårt beslut och hoppas verkligen att vi kan hålla oss till det!!!

Skäms nästan....

Känns nästan som om jag vågar tro att det har vänt och att han där uppe (om han nu finns) Helt plötsligt fick en aha-upplevelse att ja just de, de där 2 finns, de kanske e deras tur nu.....
Det e väl konstigt, jag som alltid ska vara sååå stark och hellre drar mig undan eller klistrar på mig fejkleendet när jag inte mår bra, nu helt plötsligt har svårt för o bete mig när jag verkligen börjar må bättre.... I bland blir jag rädd för mig själv, typ när jag börjarr jämföra mig med Jim Carrey och ibland verkligen tror att jag e lika schitzofren som honom..... 
(Konstigt att folk undrar ibland???)
Men helt ärligt, låt folk undra, för jag e i alla fall glad o tänker rida på denna vågen så länge de varar!! Så de e så.....

Satan me.... Kom precis på att jag glömde vattna mormors blommor idag IGEN!!!
Måtte de leva i morgon......

Hörde i dag en rolig historia (o värst av allt e nog att den e sann) :

Killen står o provar jeans på Sandelins i K-stad,
mobilen ringer, han svarar, pratar på, tar jeansen som passar o går ut till kassan....
"Problemet" e bara att han glömt ta på sig sina egna jeans....

(De e inte min man....Bara så ni vet :))

Jag bara döör när jag hör detta, grejen e att jag hade inte varit ett dugg förvånad om de varit jag....
Kanske tur att man har så dåligt me tid att man mest nätshoppar :)

Fy vad jag har de bra...

 Njuter av livet :)
"Lille Jonas" har tagit körkort o kom o hälsa på i dag... Herregud va gammal man e när man ser honom....
Hur som helst hade vi verkligen hur h´kul som helst igår på firmafesten.... Den va verkligen succe´  :)
Ett så skönt gäng, att de lyckas??

I dag va ju som sagt Jonas här, jag blev väckt 13.30 med frågan vilken pizza jag ville ha....(Älskar min man och börjar verkligen bli för gammal för fester)
Efter en go pizza blev de en tur på sjön.... Har inte åkt båt på typ 12 år, men va faan... nån gång måste även jag ge mig, kan säg att mannen min va ganska lycklig...
Mannen i mitt liv, gud va jag tycker om dig!!
Va skulle jag göra utan dig???

Äntligen

Äntligen infinner lugnet sig, det har nog aldrig hänt att jag vabbat en hel vecka, men just nu kan jag erkänna att jag verkligen behövde bli tvingad att stanna upp och tänka efter lite grann. Fredag eftermiddag, våra sista prover är ivägskickade, E har åkt till pappa och i kväll ska vi på galej me T:s jobb :)
Fyy va skönt o bara få slappna av, sitta på en stol, äta god mat dricka ett eller ett par glas vin i ett sällskap som inte känner mig särskilt väl....
Som jag ska njuta :)
Bara vara glad o prata om väder o vind, barn, hus mm som det brukar bli i ett sådant sällskap!
Nu har vi gjort allt va vi kan och ska inför höstens prövning så förhoppningsvis ska vi bara kunna ha en härlig sommar tillsammans...
Känns faktiskt som om jag kan slappna av lite nu, där finns inget mer jag kan påverka just nu (förutom rökningen som jag förtränger)
Rökningen är ju faktiskt ett måste som hänger kvar över oss, de måste vi sluta med, men först ska jag bara vara glad o ha de bra i några veckor, det får bli ett semesterprojekt.....

Bara måste...

Bara måste göra ett inlägg till, inte ofta de händer, men....

En helt vanlig sjuktisdag blev någonting helt annat än va jag trodde av många anledningar...
För de första kan jag ta mina sista blodprov i morgon för mensen kom idag.....
Pratade även me svägerskan idag ( för första gången på 6 mån) konstigt nog va de inte mycket skillnad....Hmmm

Pratade även me en annan kär vän, en sån som ser igenom vissa saker och ting och vågar fråga om saker fast hon egentligen inte vågar.... 
Tack L för att du e så klok som du e!!
Du e en pärla!!

Sjukstuga...

Jajemän, nu va de dags....
Man får väl vara glad att vi klarat oss ett par månader nu :) Förra året var jag hemma med E så gott som varje månad. Tror jag fick 2 fulla löner på hela året och då var den ena under semestern :)
Igår va de i af dags igen.... Fritan ringde redan på morgonen, hämtade hem en liten blekfis som mycket riktigt kräktes efter en liten stund den lilla stackaren!!
Som tur e blev det bara en spya även om hon va riktigt mör resten av dagen :) Riktigt tradigt bara att hon missa skolavslutningen....
Eftersom jag ändå va hemma passade jag på o bli lite sjuk själv me... Lika bra o ta de samtidigt :S Eller?
Jag slapp i af kräket, det blev bara illamående och feber för min del....
Finns de nåt tradigare än o va sjuk??
De kryper i hela kroppen när man legat still någon timme, vandrade runt som en osalig ande största delen av kvällen.
I dag känns de lite bättre, e fortfarade riktigt trött o sleten i kroppen men orkar i af va på benen.
Misstänker helt enkelt att de va kroppen som sa ifrån att nu e de dags att bromsa....

Nu e de lördag igen...

Och jag jobbar.... Fy fan va jag e trött på det!!!!
Måtte utbildningen till hösten leda till att man slipper detta, jag vill kunna va hemma me min familj!!
Kommer hem till ett tomt hus idag, familjen har gått till grannen.
Erkänner att de faktiskt e ganska skönt o bara kunna göra va man vill :)
Passade på o prata me världens bästa vän alldeles för länge......
Tack för att hon finns!!
Du e guld värd.

I övrigt flyter Svenssonlivet på.... vi väntar  på Augusti.....

Upp som en sol, ner som....

Någon som vill skrapa upp mig nu??
Som jag nämt innan har jag ju den stora lyckan att ha många av de "gamle" kvar här i livet...
Just nu ger detta inte mig särskilt mycket glädje, tyvärr....
Den som jag alltid sett som den starkaste är just nu den svagaste, måtte hon reda ut detta!!
Visserligen är det inget jättekomplicerat, men på ålderns höst vet man aldrig, börjar bli riktigt trött på dessa samtal nu!  Jag ORKAR egentligen inte finnas där för alla, men va ska man göra?
Ibland bara måste man orka ett litet tag till för de man tycker mest om...

Tänker allt som oftast nu för tiden: bara i morgon me, sen kan jag vila.... e de detta som e farligt?
Funderar helt enkelt på att lägga våra egna problem åt sidan ett tag för o kunna finnas där för de andra. Jag har inte hjärta o säg till min familj att jag inte orkar eller vill....

Jag säger bara: Måtte mammas nya mediciner fungera, för gör de inte de så vet jag inte var jag tar vägen.... Någon djävla gång måste de väl ändå vara min tur att få lite, lite lycka här i världen, de har varit uppförsbacke länge nu!!!!
Jobbigast av allt är nog att allt runtomkring tär på mig och T me, ibland undrar jag hur fan vi 2 verkligen ska orka ta oss igenom allt??

Jag är grymt glad att jag har vissa människor i mitt liv nu!!!!
De e de lilla som behövs och och en del e medvetna om de samtidigt som andra ger mig de utan att veta hur mycket de betyder för mig!!

Trött....

Men va gör de? För första gången på länge har jag orkat vara glad och må bra en hel dag!!
Vet inte när de hände sist....  Jobbat, varit i trädgården, mamma & pappa på kaffe, grannen på besök och ätit en helt underbar grillad middag tillsammans me mannen, kan man ha de bättre?
Så avslappnad och lycklig jag är idag var längesen sist, och gud va jag njuter, hoppas de nu sitter i hela leeediga helgen!!!

Tid...

Jag räcker inte till just nu, inte någonstans......
Jaha tänker många nu.... Prioritera....
Men hur gör man det när man har alldeles för många runt omkring sig som typ har en dödsdom på sig????
Inte alltid en dans på rosor att ha de "gamle" i livet... Värst av allt e nog just nu att av de som e sjuka så är inte alla gamla.......
Jag vet att jag e fruktansvärt tråkig, elak och hemsk just nu, men e de konstigt när man knappt ser sin man pga vi jobbar så olika eller att vi har alldeles för många nära omkring oss just nu som behöver oss?
Alzheimers, utredning för parkinson och hjärtproblem....
Ålder: 75, 64 och 52....

E de så konstigt att man verkligen inte orkar?
Någonstans i detta ska vi försöka trycka in en provrörsbefruktning me.....

Helt ärligt känns de som att de dagar/kvällar vi har är heliga..... Vi behöver dom för att vi fortfarande ska orka vara vi......

Jag må va en skit just nu, men just nu är det så mitt liv ser ut..... Skit eller falsk???
Jag väljer skit....