tisdag 7 juni 2011

Upp som en sol, ner som....

Någon som vill skrapa upp mig nu??
Som jag nämt innan har jag ju den stora lyckan att ha många av de "gamle" kvar här i livet...
Just nu ger detta inte mig särskilt mycket glädje, tyvärr....
Den som jag alltid sett som den starkaste är just nu den svagaste, måtte hon reda ut detta!!
Visserligen är det inget jättekomplicerat, men på ålderns höst vet man aldrig, börjar bli riktigt trött på dessa samtal nu!  Jag ORKAR egentligen inte finnas där för alla, men va ska man göra?
Ibland bara måste man orka ett litet tag till för de man tycker mest om...

Tänker allt som oftast nu för tiden: bara i morgon me, sen kan jag vila.... e de detta som e farligt?
Funderar helt enkelt på att lägga våra egna problem åt sidan ett tag för o kunna finnas där för de andra. Jag har inte hjärta o säg till min familj att jag inte orkar eller vill....

Jag säger bara: Måtte mammas nya mediciner fungera, för gör de inte de så vet jag inte var jag tar vägen.... Någon djävla gång måste de väl ändå vara min tur att få lite, lite lycka här i världen, de har varit uppförsbacke länge nu!!!!
Jobbigast av allt är nog att allt runtomkring tär på mig och T me, ibland undrar jag hur fan vi 2 verkligen ska orka ta oss igenom allt??

Jag är grymt glad att jag har vissa människor i mitt liv nu!!!!
De e de lilla som behövs och och en del e medvetna om de samtidigt som andra ger mig de utan att veta hur mycket de betyder för mig!!

3 kommentarer:

  1. Hej Lina. Jag känner att jag vill säga något men jag vet inte vad... men du, man måste inte vara stark hela tiden. Det är okej att säga Nej. Det har jag själv fått lära mig och mycket har blivit mycket lättare sen jag började sålla bort energitjuvar i mitt liv (vilka inte behöver vara människor utan situationer- krav på sig själv etc!). Hoppas för er skull att allt ordnar sig snart. Kram Elin.

    Ps. Tack för input angående kök!

    SvaraRadera
  2. Hade jag kunnat "flyga" till er nuoch ge er en stor kram så hade jag gjort det. Vet inte vad jag ska säga... inte alltid lätt att säga nej... jag vet... Kämpa på vänner!!! Många, många kramar Linda

    SvaraRadera
  3. Vill bara säga att jag alltid finns där för er alla tre vad som händer <3
    Vi drar inte alltid jämt och skönt är väl det men man måste gå igenom många olika hinder för att känna, se, orka och även ge.
    Det finns ingen tröst till vad ni går igenom men det finns hopp, kärlek och även vännskap, Kram till er båda eller er tre.

    SvaraRadera