Funderar

Vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta åt eländet, ska man kasta in handduken eller ska man fortsätta springa i motvind??
Fy va trött jag blir på att vi hela tiden måste kämpa och kämpa, vi har klarat kämpa oss igenom så himla mycket på dessa åren, när ska de ta slut, när ska vi få ha de lugnt och skönt längre än någon vecka i sträck och vad är nästa olycka som ska komma? och när?
Jag är verkligen dyngtrött på de mesta just nu, allt jag vill ha är ett helt vanligt Svensson-liv, i af bara för ett litet tag.
Just nu känns de som de kvittar hur vi gör....
Tar vi ett bra beslut i en ände så rasar de i ett annat hörn. (påminner lite om vårt hus faktiskt)

Jag är trött, sur, ledsen, besviken, tråkig och osocial just nu, men så får de va annars vet jag inte hur jag ska orka stå upp i denna orkanen vi befinner oss just nu....

Inte fan har jag kastat in handduken förr och de kommer jag inte o göra denna gången heller, fantomen e hård mot de hårda! Så e de bara och mig ska han inte knäcka :)
Än en gång är de skönt me förstående människor runtomkrig som står ut me mig!
 Framför allt du min älskade T!!!