Helg....

Julen är avklarad och nyår hägrar...
 Har haft svärmor boende hos oss hela julen och hon kommer att vara här över nyår med och mot alla odds så är det faktiskt ganska mysigt....
Jag har haft svårt för det innan ( de har varit svårt med navelsträngen) men nu känns det faktiskt jättebra att ha henne här :)
Julen var som den brukar.... Firande på 2 ställe, men E blev lycklig och jag och T var nöjda med god mat osv....
Inte illa med massor av paket fast man är vuxen....
Livet flyter med andra ord, det var nyttigt med en paus för som just nu, som T sa:
Nu firar vi jul och nyår i lugnan ro och sen tar vi nya tag :)
Skänker dock en tanke till ett helt underbart par som tyvärr misslyckades i dagarna, men om ni ser detta så har ni 2 försök kvar och det kommer att gå vägen.... det har jag bestämt!!

Ärligt

Upp och ner.... Livets berg & dalbana! Så känns det just nu....
Det är mycket, det är jobbigt och det är tufft.
Tack gode gud för de underbara vänner runtomkring just nu när jag själv inte är på topp!
(Nästan så man saknar facebook där man har typ 134 vänner som tycker synd om en just idag....)

Helgen....

Har jobbat i helgen. Jag erkänner att det inte är det roligaste man kan hitta på när typ ALLA andra är lediga, men ändå.... när man väl är där så går det bra. Det är ju något lugnare om helgerna, helgkänslan finns, telefonen är tyst och det är mindre spring i dörrarna, egentligen är det enda som stör mig att resten av familjen kan sova vidare när jag stiger upp .....

Eftersom jag nu va på jobbet hela dagen igår så missade jag E:s avslutning på ridningen. Om jag är helt egoistisk så tycker jag inte att det var så farligt, T fixar den biten galant och har så gjort hela hösten. Jag råkar ju vara världens sportfantast, men är fullkomligt livrädd för hästar...
Dock så har jag en aning dåligt samvete för E:s skull, jag vet ju att detta är hennes stora intresse hur kul hon tycker det är och hur gärna hon ville visa vad hon lärt sig. Den stackars ungen var ju supernervös 3 timmar i förväg när jag ringde hem :)
Oavsett hur rädd jag själv är så är jag oerhört stolt över min lilla tös!!

Stod i duschen tillsammans med T igår och kom på att de ultimata var om vårt gemensamma barn var en fotbollsfantast så sköter han allt som har med hästar och göra och jag tar hand om allt med den kommande :)

(Kan nöja mig med handboll eller innebandy också....)

Fredagsmys

Fredagsmys, de e just va det är!
har ju fått en riktig långledighet med tanke på dessa 2 dagar vi varit i Malmö, och jag skäms inte ett endaste dugg när jag säger att jag inte saknar jobbet ett endaste dugg!! Detta behövde jag/vi.
Passade på att städa hela huset idag, från morgon till kväll och nu sitter jag i soffan med andra glaset vin, brasan och ljusen är tända och tv:n surrar i bakgrunden. Det va längesen, men gud vad härligt, rena balsamet för själen!!

Dag 2 i Malmö gick bra. Vi parkerade redan 20 minuter före bokad tid hos läkaren, inte illa för familjen H-K det inte!! Man lär av sina misstag :)
En snabb pratstund med läkaren, gynundersökning som visade MASSOR av äggblåsor även denna gången (tur man e bra på nåt) vilket resulterade i att det blir det korta programmet som betyder att jag slipper nedregleringen vilket e som att hamna i klimakteriet. 1-0 till mig :)
Fick också reda på att det blir en ICSI dvs att i stället för att släppa in miljoner av spermier som får slåss om först till kvarn precis som på vanlig väg kommer de att välja ut den allra bästa och stoppa in denne i ägget med hjälp av spruta, alltså en liten fördel även där. Tänk, tom vi kan ha lite flyt ibland :)

Eftersom de sedan tänker vara lite lediga även på MAS över jul och nyår så kommer det inte att hända mer förrän i februari, men det känns helt OK.
Vi kom fram till att det kan va rätt skönt att bara få vara L och T ett tag nu, det kan vi behöva, nu har jag ju koll på läget och kan koppla av, det ska bli skönt att bara leva det "vanliga" livet ett tag och slippa tänka på allt detta drar med sig.
Det enda som känns lite halvbekvämt med allt är nog att de är värre än typ Anna Skipper, inte nog med att man måste sluta röka, man får inte dricka mer än 4 små mormorskoppar kaffe heller.... Där får jag någonting att bita i, men det är ju värt det alla gånger!!!

Ler

Ligger i sängen och slötittar på Criminal minds medan tankarna är någon helt annanstans i kväll.... Som vanligt går det aldrig helt smärtfritt när jag och mannen ska göra någonting tillsammans.Vi hade en mysig förmiddag här hemma, så gott att bara kunna gå runt i morgonrock och dricka kaffe en hel förmiddag :) Väl medvetna om vägarbete mm så körde vi mot Malmö i god tid, tji fick vi.... Stannar bilen i parkeringshuset en bit bort 14.28 och hade tid på MAS 14.30, aningen typiskt familjen H-K, men men det löste sig....
En rask promenad senare e vi i af på plats ch stormar in i aulan där det då redan sitter typ 25 vuxna, ordentliga och ansvarsfulla vuxna par som alla drömmer om at bli föräldrar. Kändes så där kan jag erkänna...
Allra helst när den trevliga sköterskan som höll i informationen avbryter sig för att hälsa även oss välkomna för att en stund senare påpeka hur viktigt det är att komma i GOD tid.
Kändes rätt skönt att sitta längst fram för en gångs skull så man bara kände men slapp se alla blickar!!
Hur som helst kämms det helt amazing att äntligen vara igång! Ett steg närmre drömmen och i morgon ska det planeras när vi ska dra igång på riktigt med första behandlingen, spännande :)

För ovanlighetens skull vände i alla fall turen!
Informationsträffen var intressant, vi kom hem välbehållna och när jag loggat in på skolmejlen har jag en fin liten flagga på min brevlåda som visar sig innehålla ett stort VG (högsta betyget) på hela första kursen i skolan!!
Shit va glad jag är ikväll, äntligen lite flyt och jag tänker passa på att njuta några dagar nu när jag ändå är ledig fram till måndag!!

Nu börjar det

Jaha, då var det igång....
Idag går startskottet :) Vi ska ner till MAS både idag och i morgon för att dra igång på riktigt!
Känns konstigt, det har varit så många gupp på vägen så jag gick nästan och inbillade mig att denna dagen aldrig skulle komma...

Är faktiskt riktigt nervös fast det än så länge bara handlar om undersökningar mm.....

Mycket blandad förtjusning just idag, det är en stor dag!!

Storm ute, storm inne....

Shit pommes va de stormar, var precis ute och räddade våra soptunnor inklusive sopor som var på flykt... Sitter nu i soffan me en värmande go brasa, datorn i knäet och T slöar framför något skitprogram i andra soffan, en helt vanlig söndag alltså.
Måste säg att jag är stolt över mig själv att jag valde att hämta E hos pappa redan vid middagstid idag, hade verkligen inte velat sitta i en bil just nu, då e de bättre här :)
I övrigt rusar livet på....
Jag ligger efter i skolan och det är massor att göra (tur man har en förstående lärare) och hade det inte varit för tidsregler hade man nog kunnat jobba dygnet runt nu....
Men men, allt har sin tid.

På onsdag och torsdag har vi tider i Malmö då vi ska på samtal, gynundersökning och beräkna när det är dags att starta upp med allting. Känns både skrämmande och spännande, vi har nått en bit på vägen även om det tagit otroligt lång tid....
Måtte nu allt gå vägen för oss!!

Lugn

I dag var det begravning. Fy fan vad jobbigt det är, samtidigt är det ändå en skön känsla nu i kväll, att få ett avslut på något vis. Det är ett lugn som infinner sig.
Sitter och tittar på "Drömmen om ett barn", gråter litegrann, det är ett jobbigt program att titta på, men mest av allt så värmer det i hjärtat när man ser lyckan hos de som lyckas! Kan dom så kan vi!!

I övrigt går det bra nu... Skolan går bra än så länge, verkar ha klarat första kursen, tror jag hittat en lösning på mina 8 veckors praktik så vi slipper leva på bröd och vatten i vår :) och vi har fått de nya tiderna i Malmö och denna gången finns det förhoppningsvis INGET som kan stoppa oss!!
Så skönt det är att för första gången på väldigt länge sitta med ett lugn i kroppen och slippa magont! Hoppas flytet nu håller i sig ett tag :)

De har varit mycket nu....

Så längesen jag skrev någonting här nu, meeeen hur mycket jag än hade behövt skriva av mig så har fokus i den bemärkelsen tyvärr behövts riktats åt andra håll av många olika anledningar.....
Det som först fick mig att inte skriva på ett tag var en vänskap som ifrågasattes pga att jag inte mådde/mår särkilt bra.... Jag skriver här för min egen del, ingenting annat.... Om man då e min vän, läser detta och förstår att jag mår skit varför ska man då ifrågasätta varför JAG inte finns och hör av mig i vänskapen? Varför jag inte ringer upp? Varför jag inte frågar om hjälp? Om man rannsakar sig själv, hur ofta ber man om hjälp i dagens samhälle??? Man ska va duktig och klara av allting själv..... eller? Bara en liten egen reflektion, och sen e de ju så också att om JAG mår dåligt fokuserar jag på MIG själv i första hand, jag har MINA problem att lösa. Sen vet jag att jag är knepig! Jag är tuff, hård, har lätt för att hjälpa andra men så svårt att låta någon annan hjälpa mig.... Någonting som jag måste ta tag i, att våga lita på någon annan!

Nog om det, vad har då mer hänt?

Vi nådde botten. Jag flyttade hem till mina föräldrar ett tag (så illa var det) Började med att sjukskriva mig första arbetsdagen efter semestern pga all skit (Tack underbara F att du finns i mitt liv!) Flyttade hem igen. Går just nu hos "hjärnskrynklare" för att försöka förstå varför allting blev som det blev (och så mycket jag lär mig om mig själv tänk om alla hade gjort det, så lite bekymmer vi hade haft i världen) Fan va grymma de är, vi spelade nog på mina villkor i 3 veckor innan hon satte in dödsstöten och frågade vem den riktiga LINA är och de bet kan jag säga, VEM känner henne egentligen??
Som sagt mycket lärorikt....

Var e jag då i dag??
Jag/vi bor hemma igen, vi kämpar på tillsammans men jag måste va ärlig och erkänna att vi INTE har världens flyt just nu....
Fick tid i Malmö för samtal inför IVF och lära oss sticktekniken för att sedan "dra igång på riktigt" men sorgligt nog fick vi avboka detta då min goa svärfar inte längre orkade slåss mot den räliga sjukdomen cancer.... Tyvärr som så ofta vann "skiten" över honom efter lite mer än 2 års fight.
Detta hände ett par dagar innan vi skulle va i Malmö så vi fick skjuta på allt och nu väntar vi på en ny kallelse till december månad....
Jag funderar mycket på nu om det verkligen e meningen? Vi ska kanske inte få äran att bli föräldrar.....

Var e vi på väg?

Riktigt längesen jag skrev nu pga flera olika saker som inte ens e värt o gå in på.....
De har varit upp o de har varit ner, semester, dvs mycket tid tillsammans som kanske inte alltid resulterar i ngt gott.....

Jag träffade T via nätet, vi dejtade några gånger och sen flyttade han in.
Detta beslutet är jag än idag stolt över medan det satte många grillor i huvudet på många runt omkring mig...
Många trodde att jag blivit knäpp på riktigt, en del höjde på ögonbrynet och en liten del var faktiskt glada för min skull och troode på mig att jag visste vad jag gjorde :) Grattis!! Ni hade rätt! Och bäst av alllt e att ni stackare som inte dömde mig ännu finns kvar i mitt liv :) Ni va rädda om mig, nyfikna, men ni litade på mig!!

Hur som haver, vi köpte "drömkåken" och en kväll när vi stod i duschen och hade "vår lilla stund" så droppade jag frågan om vi inte skulle börja fundera på att skaffa barn.....
T var ngt tveksam, men efter att jag förklarat att de kan ta upp till ett år innan det "tar" med tanke på mina P-piller så kom vi fram till att ge de en chans.
Detta är idag snart 5 år sen.
Sen hände de en massa, Vi upptäckte att de va en hel del mer fel på vår drömkåk än va vi räknat me, min mamma blev sjuk, äter waran och ska elchocka hjärtat inom de närmsta, jag blev faster till en helt underbar tös som idag e 1,5 år gammal men  desvärre måste operera hjärtat innan hon e 5 och svärfar fick en cancerdiagnos....

Var blev vi av????
När ska vi bara kunna fokusera på oss igen?
Vi kivar om skitsaker, och jag vet att det beror mycket på all press vi har runtomkring oss just nu....
 Just nu e de riktigt jobbigt, vi tappade en del av oss på vägen och letar just nu för fullt för att hitta den igen!!!

Just nu är detta mitt prio 1! Om folk sen tycker att jag inte är en bra vän, ja då får jag va en dålig vän, man orkar inte hur mycket som helst och just nu måste jag ha full fokus på mig, min man, oss  och allt runt våra nära och kära för att vi ska klara hitta hela vägen tillbaka och hålla näsan ovanför vattnet.....

Hur mår man som en prinsessa?
Jag njuter av mitt liv, jag har världens bästa man och världens bästa vänner som alltid finns för mig, men hur fan ska jag kunna må bra?
Hur mycket vi än kämpar, hur mycket vi än försöker, hur mycket vi än vill så ska vi tydligen inte lyckas.....
Jag skulle va färdig när jag va 30... då skulle jag ha 3 barn, va lycklig o njuta av livet...
Idag e jag 32 jag har 1 barn jag har en underbar man samtidigt som jag har en mamma som fick en stroke 48 år gammal, jag har en svärfar som lever på övertid med skelettcancer och en svärmor som de inte hittar ngn diagnos på..... Men, de e klart Lina, slappna bara av och tänk på ngt annat så löser allt sig!! Ja, eller hur, vem ska jag skita i??
Mitt liv e hårt just nu och de e svårt att sorteraoch  då (mer än nånsin) e man glad att man har vissa människor runt omkring som förstår, respekterar och bara lyssnar

Jag vill, jag vill jag villl!!!

Fan va jag längtar, fan va jag saknar, jag vill så mycket ha en bebis nu, de värker i hela min kropp av längtan! Oktober är så långt borta, och när vi väl är dår så finns det ändå inga garantier att det fungerar.... Och med vår lycka här i livet så ska det säkert inte ta sig förrän på tredje försöket, men än en gång GUD va jag längtar efter att få vara tjock, känna sparkar, känna smärtan för att till slut få detta underbara lilla knyte i mina armar!
 Jag skulle helt ärligt kunna ge vad som helst just nu för o få allt detta, men tyvärr så spelar det ingen större roll hur mycket vi vill och önskar.... Vi får helt enkelt lita på ödet.....

Meeeen, jag vill, så e de bara!!!

Mens...

Jag hatar det, har alltid hatat det och kommer förmodligen att fortsätta att hata det me!
Mens är aldrig kul, de e äckligt och drygt, jag känner mig fet ful och äcklig, och ännu värre är det nu när jag inte vill något hellre än o slippa.
Visserligen är det säkert lika bra eftersom jag ändå inte får lov att bli gravid på 3 månader efter vaccinet, men det suger ändå.... Jag verkligen HATAR dessa dagarna....
Om jag nu ändå inte kan få en bebis så skulle jag väl kunna få ha sex när fan jag vill???
Om man nu inte ska kunna göra barn som man vill så ska man väl ändå inte behöva bry sig och rätta sig efter ngt annat heller, eller?

Jag vill bara ha en bebis, jag vill bara kunna leva de vanliga Svenssonlivet tillsammans me min man, villa, volvo, vovve har vi ju redan... De e bara en pusselbit som saknas nu.....

Tankar...

Så mycket funderingar jag har just nu....
Analyserar alldeles för mycket,
E ringde idag (hon är hos sin pappa 3 v just nu) har aldrig varit ifrån henne så länge och fy fan va jag saknar henne samtidigt som jag vet att det bara gör henne gott att hon "äntligen är så stor" att pappa hittar på massa saker me henne. Hon har hur kul som helst :)
En jobbig känsla i det hela är att även om jag saknar henne över allt annat så är det ändå ganska skönt att bara kunna va jag/vi... Just nu snyggar vi till hennes rum och hon har valt allting själv innan hon åkte. Hon går från helt rosa till svart, vitt och rött och det blir hur snyggt som helst samtidigt som hennes mamma får lite ångest över att hon börjar bli stor....
Jobbigt me den där kluvna känslan av att antingen njuta och ta vara på tiden eller sakna!
Funderar också så klart massor på min barnlängtan, det roliga i det hela är att ja inte brydde mig särskilt mycket om de från början, T fick övertyga mig ett bra tag innan jag va me på noterna och de va många och långa diskussioner innan vi kom överens om att ens försöka.....
Och när vi väl började försöka gick de ju som de gick........... (vår vanliga lycka)
Att man sen idag kan få så fina reaktioner/kommentarer som att: men du har ju i af E....
Ja det har jag, och jag är självklart alldeles överlycklig för det, men varför skulle det göra det lättare för mig än T?
 Eller: De e ju ännu värre för T, han har ju inga barn...
 Nä de har han inte, men samtidigt kan jag tycka att eftersom han inte har några så varför e de mer synd om honom? På något sätt så vet han ju ändå inte vad han går miste om, jag vet ju i af hur mycket man går miste om på 9 år....
Vi e 2 om detta och vi vill det precis lika mycket båda 2!!
Jag förstår att de inte alltid e lätt för folk omkring att förstå, men i af jag svarar hellre på frågor än att få någon sådan här kommentar som gör mig både upprörd och ledsen...
Allt blir så mycket enklare för mig/oss när folk ställer en fråga.....

T

T, min man....
Vi träffades för 5,5 år sen på nätet. En av mina vänner sa till mig att "prova" en snickare och sen vet ni alla hur det ju gick :)
 Det blev chat via telefonen ett tag och sen va de kört!
Hade sagt sen den dagen jag och E:s pappa delade på oss att de aldrig kommer in ngn i mitt liv som inte accepterar henne... Men när T kom in i vårt liv hade hon varit skeptiskt till alla av de manliga könet väldigt länge, och min lilla prinsessa kryper upp i hans knä efter 10 minuter, efter 20 minuter sitter de och leker me hästar på hennnes rum.... Snacka om att mammas hjärta smälter.....
T stannade över natten och 3 månader senare sålde vi hans hus....
Ibland e de nog bara meningen :)

Jag gjorde mitt val ganska snabbt och de e jag fruktansvärt glad för idag!
Min man kan va dryg, tröttsam, hopplös, och emellanåt ett stort djävla rövhål, men oavsett så e han min prins och jag älskar honom mest i hela världen!!
Jag vet att han e övertrevlig ibland, jag vet att han e kass på att hålla löften, jag vet att han inte har världens bästa ölsinne och jag vet att han defintivt INTE kan laga mat, men hur som helst så älskar jag honom ändå!!  De e min man o jag vet han gör så gott han kan!!

Jag älskar dig T mer än du kan förstå, och efter allt vi gått igenom finns det verkligen inget som stoppar oss nu!!!

Oj

Ja, vad säger man, vi skryter med vår härliga sjukvård som e sååå himla bra och gratis. Hmm säger jag på den. Var på CSK i dag, pratade me doktorn (som förklarade att jag INTE får bli gravid på 3 mån), in till sköterskan o fick ett stick i armen (typ 3 sek), ut i kassan och betala 770kr.....
Jag höll på allvar att ramla baklänges!!!
En frivillig Twinrix kostar typ 300 spänn och så ska jag betala 770 kr för att de som läkaren sa tydligen inte lyckats med min barnvaccinering, denna djävla vaccineringen var ju faktiskt ett tvång för att vi ska kunna bli föräldrar, det sög kan jag tala om, men va gör man inte?
Fri sjukvård my ass!!
När jag fråga hur det kunnat bli så här får jag svaret: Vi vet faktiskt inte, men det brukar ju vara så att det alltid finns något undantag när man massvaccinerar, och du e nog ett sånt.... Nähä, tror du! Varför inte??
Så nu är de bekräftat, de lär inte bli ngt i augusti utan snarare tidigast i oktober, grattis till oss!!

Ett tack till F som va me som moraliskt stöd, de va skönt me en shoppingrunda på stan efter de :) Dagens bästa köp var lätt 2 fläktar, skulle kunna tänka mig ett par till, kanske ta en runda till på måndag :)

Följetong

Ja, de blir bara bättre,
Idag hade jag ett sött litet meddelande intalat på telefonen, det visar sig nu efter ännu några turer att jag tydligen måste till infektionen för o få en spruta i skinkan.... De använder tydligen något licensierat preparat på vuxna eftersom Röda hund i vanliga fall ges i kombination mot andra barnsjukdomar (hur jag nu lyckas) Måste nog fråga om jag har skydd mot de andra i den mixen då???

Fick i af en tid på torsdag och de har vaccinet hemma så måtte detta nu gå smidigt!

Är fortfarande såå besviken att de inte kunde tagit dessa prover tidigare, nu blir det ju ingen IVF förrens oktober som de ser ut....

Dagens ros får i af sköterskan från vårdcentralen för att hon visa lite medmänsklighet och ringde upp nu i eftermiddag bara för o checka av att jag hade fått rätt på allt och önska oss lycka till!! Då blir man glad!!

Funderar

Vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta åt eländet, ska man kasta in handduken eller ska man fortsätta springa i motvind??
Fy va trött jag blir på att vi hela tiden måste kämpa och kämpa, vi har klarat kämpa oss igenom så himla mycket på dessa åren, när ska de ta slut, när ska vi få ha de lugnt och skönt längre än någon vecka i sträck och vad är nästa olycka som ska komma? och när?
Jag är verkligen dyngtrött på de mesta just nu, allt jag vill ha är ett helt vanligt Svensson-liv, i af bara för ett litet tag.
Just nu känns de som de kvittar hur vi gör....
Tar vi ett bra beslut i en ände så rasar de i ett annat hörn. (påminner lite om vårt hus faktiskt)

Jag är trött, sur, ledsen, besviken, tråkig och osocial just nu, men så får de va annars vet jag inte hur jag ska orka stå upp i denna orkanen vi befinner oss just nu....

Inte fan har jag kastat in handduken förr och de kommer jag inte o göra denna gången heller, fantomen e hård mot de hårda! Så e de bara och mig ska han inte knäcka :)
Än en gång är de skönt me förstående människor runtomkrig som står ut me mig!
 Framför allt du min älskade T!!!

Jo men visst

Fan va trött man kan bli, såå många turer fram och tillbaka....
2 veckor hann man vara glad o positiv, nu e jag ARG som ett bi. Jag förstår min verkligen inte på vår sjukvård emellanåt, antingen är det rena rama succe´n eller rätt upp och ner pannkaka och rent omöjligt...
I dag ringde doktorn, de hade fått mina provsvar....
Hepatit, sköldkörtelproverna mm va ua, meeeen jag är inte fullt skyddad mot Röda hund... Va fan e oddsen på de undrar jag då??
Hur många lyckas me de här i vårt land tro. Men visst, varför inte. Så många turer som det varit fram och tillbaka, så kan vi väl ta en svängom till!

Måste nu se till att komplettera detta, okej, inga problem, eller?
Ringer VC:

-Hejsan, jag skulle vilja ha en vaccination mot Röda hund
Öööhh okej, hur kan detta va?
-Jag har tydligen inte fullt skydd mot detta
Okej hur vet du det? Och om man får fråga hur gammal är du?
-Jag är 32 år...
Jaha... Detta va inte så lätt, vi gör inte sånt, det brukar skötas av barnmorskorna och nu i semestertider får man vända sig till Kristianstad, synd du inte ringde förra veckan...
-MMMM de e de ju då, men jag fick veta detta idag, men visst de löser sig

Får tag i Kristianstad som naturligtvis upplyser mig om att detta inte ligger på deras bord....
Det är VC som ska ordna detta....

Ringer tillbaka till VC och förklarar läget, och jo visst ställer de upp på att fixa vaccinationen, meeen först måste jag ha en ordination från läkare....

Får frågan om det är brådskande.
-Svar ja!! Det börjar bli, det är nämligen så att man inte påbörjar ngn IVF förrän 3 månader efter man tagit vaccinet, förklarar jag snällt.
Okej, då förstår jag säger tanten i andra änden, då ska vi bara se..... Du kan få en telefontid i övermorgon (svarar hon glatt)
- visst, klart jag tar den samtidigt som jag undrar hur fan man inte kan få en telefontid förrän om 2 dagar?
Och sen bokar jag in dig på vaccination på torsdag så löser vi allt, om vi hinner få hem vaccinet förstås... Skulle vi inte hinna så ringer vi naturligtvis dig :)

JO MEN TACK!!!
Vilken flyt vi har just nu, verkligen!!!
Just nu känns allting väääldigt långt borta...

Gillar

Gillar livet just nu!

Tänk vad några beslut kan göra....
Har haft en jättehärlig midsommar me familjen...
Lungt och skönt, hemma 21.30 och då körde vi ett Solsidan-race :) Pensionärsvarning.... men ändå, de e ju så djävla bra!!
Har sedan bara myst, fixat & donat med småsaker här hemma resten av helgen :) Ja sånt som man aldrig hinner me annars, typ flytta lampor städa garderober mm....

Hoppade hormontabletterna denna månaden, jag pallar verkligen inte, nu får de va sommar, lugnt o skönt och fokus på familjen och gud så bra de känns!
Känner igen mig själv nu, de e mina känslor man ser nu och inget annat, inga fler leenden bara för syns skull... Nu e jag tillbaka.

Så bra jag mår just nu har jag nog inte mått på 2 år....
Jag och mannen e i fas och vi tänker ta vara på de nu!

Så sleten

Fyyy vad trött jag är idag, jag har 4 veckor kvar att jobba innan semestern och undrar verkligen hur jag ska orka detta...
Men, men, allt går bara man vill och det går ju ganska snabbt fram till dess ändå :) Positivt tänkande!

Hur trött jag än är så ser jag fram emot denna semestern mer än på länge, vi ska vara en "vanlig familj", vi ska njuta, mysa, umgås och bara ha de gott, inga storprojekt som det varit de senaste 5 åren hela tiden.... Nu får de va som de e, för vi ska ta hand om varandra i stället, så de e så!!

Vuxenpoäng...

Ja just de, vuxenpoäng har vi skaffat oss i kväll (på tiden)
I kväll efter en låååång dag på jobbet satte vi oss ner för första gången på länge och pratade om typ ALLT som rör oss 2.

Vi hade ju planer på nytt badrum, nytt tak, ny fasad, nytt rum till E mm. och för första gången på våra år tillsammans kom vi på att de där e inte såååå himla viktigt...
Helt ärligt ska jag erkänna att en stor del i beslutet hade me ekonomin att göra , men ändå....
Vi kom fram till att vi har de rätt  okej i vårt hus, taket får vänta ett år och göra sällskap me fasaden då i stället, E får behålla det rummet hon har men vi snyggar  till de för billiga pengar så länge, helt ärligt tror jag hon blir lika glad ändå :) Hon är 9 år så jag tror i af att hon tycker de e okej o stanna kvar där lite till me nya väggar och möbler....

Vi kom i kväll på efter snart 6 år tillsammans att vi kanske ska försöka umgås och njuta av varandra i stället för att leva på existensminimun och renovera som fan....
Visst, de e kul att ha det jättefint, men är man tvungen att välja så är man.....
Vi vägrar att ta mer lån och hösten kommer ändå bli tuff med tanke på att T jobbar typ 150%, jag ska jobba 100% , läsa 75% och så ska vi ju samtidigt försöka göra det där barnet som vi mest av allt i världen vill ha....
Att den lille sen får sova me mammma o pappa minst ett år, de kan det faktiskt vara värt i slutändan :)
Är nöjd me vårt beslut och hoppas verkligen att vi kan hålla oss till det!!!

Skäms nästan....

Känns nästan som om jag vågar tro att det har vänt och att han där uppe (om han nu finns) Helt plötsligt fick en aha-upplevelse att ja just de, de där 2 finns, de kanske e deras tur nu.....
Det e väl konstigt, jag som alltid ska vara sååå stark och hellre drar mig undan eller klistrar på mig fejkleendet när jag inte mår bra, nu helt plötsligt har svårt för o bete mig när jag verkligen börjar må bättre.... I bland blir jag rädd för mig själv, typ när jag börjarr jämföra mig med Jim Carrey och ibland verkligen tror att jag e lika schitzofren som honom..... 
(Konstigt att folk undrar ibland???)
Men helt ärligt, låt folk undra, för jag e i alla fall glad o tänker rida på denna vågen så länge de varar!! Så de e så.....

Satan me.... Kom precis på att jag glömde vattna mormors blommor idag IGEN!!!
Måtte de leva i morgon......

Hörde i dag en rolig historia (o värst av allt e nog att den e sann) :

Killen står o provar jeans på Sandelins i K-stad,
mobilen ringer, han svarar, pratar på, tar jeansen som passar o går ut till kassan....
"Problemet" e bara att han glömt ta på sig sina egna jeans....

(De e inte min man....Bara så ni vet :))

Jag bara döör när jag hör detta, grejen e att jag hade inte varit ett dugg förvånad om de varit jag....
Kanske tur att man har så dåligt me tid att man mest nätshoppar :)

Fy vad jag har de bra...

 Njuter av livet :)
"Lille Jonas" har tagit körkort o kom o hälsa på i dag... Herregud va gammal man e när man ser honom....
Hur som helst hade vi verkligen hur h´kul som helst igår på firmafesten.... Den va verkligen succe´  :)
Ett så skönt gäng, att de lyckas??

I dag va ju som sagt Jonas här, jag blev väckt 13.30 med frågan vilken pizza jag ville ha....(Älskar min man och börjar verkligen bli för gammal för fester)
Efter en go pizza blev de en tur på sjön.... Har inte åkt båt på typ 12 år, men va faan... nån gång måste även jag ge mig, kan säg att mannen min va ganska lycklig...
Mannen i mitt liv, gud va jag tycker om dig!!
Va skulle jag göra utan dig???

Äntligen

Äntligen infinner lugnet sig, det har nog aldrig hänt att jag vabbat en hel vecka, men just nu kan jag erkänna att jag verkligen behövde bli tvingad att stanna upp och tänka efter lite grann. Fredag eftermiddag, våra sista prover är ivägskickade, E har åkt till pappa och i kväll ska vi på galej me T:s jobb :)
Fyy va skönt o bara få slappna av, sitta på en stol, äta god mat dricka ett eller ett par glas vin i ett sällskap som inte känner mig särskilt väl....
Som jag ska njuta :)
Bara vara glad o prata om väder o vind, barn, hus mm som det brukar bli i ett sådant sällskap!
Nu har vi gjort allt va vi kan och ska inför höstens prövning så förhoppningsvis ska vi bara kunna ha en härlig sommar tillsammans...
Känns faktiskt som om jag kan slappna av lite nu, där finns inget mer jag kan påverka just nu (förutom rökningen som jag förtränger)
Rökningen är ju faktiskt ett måste som hänger kvar över oss, de måste vi sluta med, men först ska jag bara vara glad o ha de bra i några veckor, det får bli ett semesterprojekt.....

Bara måste...

Bara måste göra ett inlägg till, inte ofta de händer, men....

En helt vanlig sjuktisdag blev någonting helt annat än va jag trodde av många anledningar...
För de första kan jag ta mina sista blodprov i morgon för mensen kom idag.....
Pratade även me svägerskan idag ( för första gången på 6 mån) konstigt nog va de inte mycket skillnad....Hmmm

Pratade även me en annan kär vän, en sån som ser igenom vissa saker och ting och vågar fråga om saker fast hon egentligen inte vågar.... 
Tack L för att du e så klok som du e!!
Du e en pärla!!

Sjukstuga...

Jajemän, nu va de dags....
Man får väl vara glad att vi klarat oss ett par månader nu :) Förra året var jag hemma med E så gott som varje månad. Tror jag fick 2 fulla löner på hela året och då var den ena under semestern :)
Igår va de i af dags igen.... Fritan ringde redan på morgonen, hämtade hem en liten blekfis som mycket riktigt kräktes efter en liten stund den lilla stackaren!!
Som tur e blev det bara en spya även om hon va riktigt mör resten av dagen :) Riktigt tradigt bara att hon missa skolavslutningen....
Eftersom jag ändå va hemma passade jag på o bli lite sjuk själv me... Lika bra o ta de samtidigt :S Eller?
Jag slapp i af kräket, det blev bara illamående och feber för min del....
Finns de nåt tradigare än o va sjuk??
De kryper i hela kroppen när man legat still någon timme, vandrade runt som en osalig ande största delen av kvällen.
I dag känns de lite bättre, e fortfarade riktigt trött o sleten i kroppen men orkar i af va på benen.
Misstänker helt enkelt att de va kroppen som sa ifrån att nu e de dags att bromsa....

Nu e de lördag igen...

Och jag jobbar.... Fy fan va jag e trött på det!!!!
Måtte utbildningen till hösten leda till att man slipper detta, jag vill kunna va hemma me min familj!!
Kommer hem till ett tomt hus idag, familjen har gått till grannen.
Erkänner att de faktiskt e ganska skönt o bara kunna göra va man vill :)
Passade på o prata me världens bästa vän alldeles för länge......
Tack för att hon finns!!
Du e guld värd.

I övrigt flyter Svenssonlivet på.... vi väntar  på Augusti.....

Upp som en sol, ner som....

Någon som vill skrapa upp mig nu??
Som jag nämt innan har jag ju den stora lyckan att ha många av de "gamle" kvar här i livet...
Just nu ger detta inte mig särskilt mycket glädje, tyvärr....
Den som jag alltid sett som den starkaste är just nu den svagaste, måtte hon reda ut detta!!
Visserligen är det inget jättekomplicerat, men på ålderns höst vet man aldrig, börjar bli riktigt trött på dessa samtal nu!  Jag ORKAR egentligen inte finnas där för alla, men va ska man göra?
Ibland bara måste man orka ett litet tag till för de man tycker mest om...

Tänker allt som oftast nu för tiden: bara i morgon me, sen kan jag vila.... e de detta som e farligt?
Funderar helt enkelt på att lägga våra egna problem åt sidan ett tag för o kunna finnas där för de andra. Jag har inte hjärta o säg till min familj att jag inte orkar eller vill....

Jag säger bara: Måtte mammas nya mediciner fungera, för gör de inte de så vet jag inte var jag tar vägen.... Någon djävla gång måste de väl ändå vara min tur att få lite, lite lycka här i världen, de har varit uppförsbacke länge nu!!!!
Jobbigast av allt är nog att allt runtomkring tär på mig och T me, ibland undrar jag hur fan vi 2 verkligen ska orka ta oss igenom allt??

Jag är grymt glad att jag har vissa människor i mitt liv nu!!!!
De e de lilla som behövs och och en del e medvetna om de samtidigt som andra ger mig de utan att veta hur mycket de betyder för mig!!

Trött....

Men va gör de? För första gången på länge har jag orkat vara glad och må bra en hel dag!!
Vet inte när de hände sist....  Jobbat, varit i trädgården, mamma & pappa på kaffe, grannen på besök och ätit en helt underbar grillad middag tillsammans me mannen, kan man ha de bättre?
Så avslappnad och lycklig jag är idag var längesen sist, och gud va jag njuter, hoppas de nu sitter i hela leeediga helgen!!!

Tid...

Jag räcker inte till just nu, inte någonstans......
Jaha tänker många nu.... Prioritera....
Men hur gör man det när man har alldeles för många runt omkring sig som typ har en dödsdom på sig????
Inte alltid en dans på rosor att ha de "gamle" i livet... Värst av allt e nog just nu att av de som e sjuka så är inte alla gamla.......
Jag vet att jag e fruktansvärt tråkig, elak och hemsk just nu, men e de konstigt när man knappt ser sin man pga vi jobbar så olika eller att vi har alldeles för många nära omkring oss just nu som behöver oss?
Alzheimers, utredning för parkinson och hjärtproblem....
Ålder: 75, 64 och 52....

E de så konstigt att man verkligen inte orkar?
Någonstans i detta ska vi försöka trycka in en provrörsbefruktning me.....

Helt ärligt känns de som att de dagar/kvällar vi har är heliga..... Vi behöver dom för att vi fortfarande ska orka vara vi......

Jag må va en skit just nu, men just nu är det så mitt liv ser ut..... Skit eller falsk???
Jag väljer skit....

Finns inga ord!

I dag finns det inte många ord för hur jag mår....
Har visserligen haft på känn att jag skulle ramla igenom, men ändå kommer det som en chock när man väl gör det....
Har mått apdåligt sista veckan pga så mycket olika saker...
Varför kommer en olycka aldrig ensam??????
Jag har varit dödstrött.....
Förstår verkligen de som har sömnsjuka nu (o lider me dom  me) De har fullkomligt kvittat om jag så sovit hela dygn eller 3 timmar per natt så är jag ändå lika trött... Det är verkligen superjobbigt att bara hålla ihop vardagen.....
Samtidigt har vi alldeles för många runtomkring oss som är sjuka.... (tänk om man kunde styra över det) Man vet aldrig var man gör bäst nytta??

Fy fan va allt tär på en, trodde på fullaste allvar (godtrogen som jag är) att vi skulle fixa allt de här me provrör som em dans efter allt vi gått igenom alla redan, men tji fick jag!!!

De enda jag har o säg just nu e FY FAAAAN va vårt liv suger.....
Varför ska man behöva detta??
Jag e bara sååå djävla trött på att vara stark just nu....

Bergochdalbana

Ja så känns det just nu. Det har varit några konstiga dagar, man vet aldrig vad som komma skall och i bland är det tur, men ibland hade man verkligen velat veta....

I går va både jag och T hemma, jag ledig dag och han va hemma den där sista friska dagen efter en magsjuka (öörk). Tackar högre makter att han inte lyckades smitta oss andra :)
Eftersom han va pigg passade vi på att få lite gjort i trädgården, det grävdes bl a damm och sattes upp staket så hunden håller sig på tomten!
Nu ska det bara hämtas dammduk i morgon och planteras lite sen är faktiskt ett av sommarens projekt avklarade (kryss i taket), sen att vi har massor kvar är en annan femma....

Hur som haver var planen att klä om gavlarna på huset men sen kom T och sa att man i sf byter tak först :(
Okej... vi väntar och sparar och gör alltihopa nästa år då.
Nästa plan blev att i stället renovera badrummet, vi sitter och kollar kakel och klinker och planerar medans det börjar regna utanför, resten kan man sedan hålla sig för skratt, men jag är ju INTE förvånad.
Taket läcker in, T klättrar upp och kollar läget. (aldrig kul)
Det visar sig att det är totalt ruttet under pannorna....
Så som det ser ut just nu blir det inte mitt fina badrum utan nytt tak i stället i sommar, bläää.
Visst förstår jag att det måste göras, men det hade ju varit lite roligare med ett nytt badrum, och bara tanken på att berätta för E att hennes rum förmodligen inte blir klart i tid eftersom det är där det läcker, det skär i hjärtat och behöva göra de....

Det roliga idag är att jag kommit in på utbildningen jag sökt :)
Nu blir de till att värma upp de stackars grå för till hösten börjar allvaret! Ska bli spännande :)

Lika fort som jag blev glad över detta beskedet, lika ledsen blev jag över ett sms som jag absolut inte ville ha! Varför ska det vara så orättvist? Varför ska en del drabbas så hårt?
I dag går det många varma tankar åt ett särskilt håll! Önskar att man kunde hjälpa.....

Nere...

Mår riktigt uselt nu....
Typ alla mina krafter går åt till att palla med vardagsbestyren så när kvällen kommer antingen gråter eller somnar jag.
Det suger!!
I lördags var vi på släktträff, de va hur roligt/trevligt som helst hela kvällen men när vi sen kommer hem kommer den räliga avundsjukan krypande....
Fy fan va jag tycker illa om mig själv när det kommer såna otäcka tankar, men jag kan verkligen inte stoppa det emellanåt.

Konstig dag...

Har haft en grymt konstig dag idag.... Har en aning svårt at samla tankarna just nu....
Så länge jag var på jobbet funkade allt utan problem, vi hade en underbar dag, sen började det...

E åkte till sin pappa efter en massa pussande och kramande (:)) Vi åt en go middag och tog  sen promenaden me hunden.
När vi  kom hem  brast allt ( eller i af de mesta)
T gick ner o satte fyr och hans telefon ringde, jag svarade natuligtvis.....(vilket jag inte borde om jag skulle fortsatt  vara glad)

De va svärmor i andra änden, och hon va grymt ledsen eftersom de e sjuka båda 2...
Sen ska jag villigt erkänna att jag inte e världens bästa svärdotter, men det tar ändå hårt som fan att de båda 2 mår jättedåligt och man bor alldeles för långt ifrån!!!
 I vilket fall som helst så kom vi i af överrens om att vi ska "hälsa på" på söndag :)

Som om det inte va nog så har jag fått en hel del mer att grunna på på jobbet.... Ska jag gå min egen väg eller följa strömmen??

Bara för att va en aning positiv så skänker jag idag en stor kram till en underbar arbetskamrat, TACK för att du finns F!!

Och en extrakram till lillebror, de e inte så ofta du får dom, men jag tycker om dig!!!

Brytet

I dag har varit en konstig dag, hela dagen har varit helt kanon, trevligt på jobbet, bra stämning, en glad gubbe som kom hem och just nu har jag en väldigt "lätt" unge, hon tar ansvar, sköter sig och man märker inte så mycket av henne.
Sen hände de ngt.....
Jag bara tog fullkomligt slut, somnade på soffan och hann bli väckt 3 gånger på 30 minuter, och det e aldrig nån höjdare att väcka mig, det hela slutade med att jag får VÄRSTA brytet och skriker och skäller på både T och E. Man ska inte hitta undanflykter till saker och ting, men jag tror nog att hormonerna spelade lite in för i samma sekund jag skällt färdigt, skulle jag kunnat börja gråta....
Tur man har en så man som man har då, han tittade på mig, skakade på huvudet, gav mig en puss och sa till mig att be E om ursäkt vilket jag gjorde och sen kunde vi alla tre mysa i soffan en stund innan läggdags :) (med dåligt samvete)
Detta e fruktansvärt när det blir så här!!
För första gången på länge tycker jag att de ska bli riktigt skönt att E åker till pappa i helgen, vi behöver ett break nu och jag måste erkänna att de ibland känns som rena lyxen att va barnledig varannan helg...
Absolut inte för att jag vill va utan mitt barn, men vi har hittat en bra balans här hemma nu, när E åker passat vi på att renovera mm, och när hon är hemma kan vi umgås i stället!!

Väntan

Då va denna omgången ägglossning förbi.... Och ägg va där som ville ut kan jag lova, har alltid tyckt att jag har haft kraftig ägglossning, men nu snackar vi!! Det känns som om det är basketbollar som ska tränga sig igenom..... Det har fan tom gjort ont bara jag har satt mig ner på en stol för hastigt, känns ungefär som när man var nyförlöst.
Men de kan ju faktiskt va så att vi för en gångs skull har lite tur så det tar och vi slipper gå igenom provrörsbiten, bara o hålla tummen igen!!

Avundsjuk...

Ja, avundsjuk de just va jag e!!
Jag e såå djävla avundsjuk på varenda djävla kändis.... Inte nog me att dom är ekonomiskt oberoende, dessutom verkar det som varenda en av dom blir gravida bara någon tittar på dom, och skulle de inte bli det så är det säkert ingen väntetid för dom som de är för oss vanligt folk!!...
Just nu är jag bitter som fan just pga en sån skitgrej, det konstiga är att jag inte är ett dugg avundsjuk på mina nära.....
Jag vet att en av mina närmsta vänner fått frågan om hur det känns att vara gravid framför mig...

Hmmm, va fan har hennes liv me mitt att göra?

Jag är inget annat än lycklig för hennes skull och fruktansvärt stolt över att få vara "tant" till hennes barn! Det är ju INTE hennes fel att jag och T har "problem" och det hjälper ju inte oss ett endaste dugg att vara avundsjuka.... Snarare tvärtom är jag bara oerhört glad för hennes/deras skull!!
Denna underbara människa finns alltid för mig (även om de e mitt i natten) och jag har en aning dåligt samvete att jag inte hör av mig, men bara så du vet de I, de e inte personligt, de e för att det är hos dig jag kan släppa ALLT och bryta i hop e inte min grej... Inte just nu i af :)

Ledig och glad

Vilket härligt väder, o vilken härlig påsk det har varit :)
Så här pigg har jag inte varit på evigheter, vad jag njuter :) Äntligen går livet lite vår väg igen, sen är de klart att det alltid ska finnas nåt litet moln på himlen, men man kan ju inte bara gå och oroa sig, någon gång har man väl ändå rätt att vara egoistisk o bara njuta??

Är ledig idag (gillas skarpt) efter att ha jobbat sen i fredags, men det va det värt :) de va inte fel me 3 dagars övertid så här i påsk!! Ser fram emot maj månads lön!!
Har dock inte fått hälten av det jag skulle gjort idag, men än är inte dagen slut, överst på listan är att ringa o höra hur det går me remissen till provrör o samtidigt passa på o ställa lite andra frågor :) Gud va detta känns bra! Skönt o leva det "vanliga" livet ett tag, har faktiskt sovit 3 hela nätter på raken och det var ett tag sen sist :) Trodde ju att det var pga tabletterna, men det är nog snarare hjärnspökena som stört mig!

Doktorn i Malmö tyckte att jag skulle hålla uppe med hormontabletterna nu tills vi slutat röka, de va ju snällt o säg de når jag precis den morgonen tagit sista omgången dubbel dos :S
Nu får jag dras med de räliga illamåendet och huvudvärken några veckor till, men men jag är i af glad och då är det kanske lite lättare och leva med :)

Nähä, får väl ta mig i kragen o försöka skriva ett personligt brev till en ansökan som måste skickas senast i dag, knappt klockrent att jag alltid e ute i sista minuten......

Tycker bara de e så grymt klurigt med personliga brev, varför är det så svårt och framhålla sig själv? Det hade varit mycket enklare att skriva om ngn annan, när jag ska skriva om mig själv känns det alltid bara som att man skryter, eller att det låter tillgjort...
Men de blir säkert bra me de me, de e ju faktiskt bara en bagatell jämfört med så mycket annat och de skulle inte va hela världen om jag inte kommer in, utbildningar finns det ju hur många som helst :)

Lättad

Ja, lättad de e just va jag är, idag är första gången på länge jag känner att jag verkligen är mig själv och det är jag nöjd me :)
Det känns som all press bara har runnit ur mig, jag ler, jag skrattar och jag mår bara bra!! Fy fan va skönt de e o ha hittat den gamla vanliga jag, hon som varit försvunnen sen typ november.....

Solen skiner och nu léker livet :)

Malmö

Resan började en aning frostigt men efter ca 3 mil lättade stämmningen :) Jag har en föreställning (som kan va ganska sne) att när man är på väg att få en sån här dom är man tyst, deppig, och drar sig undan. Så är dock inte fallet i denna familjen...... jag roade mig halva resan med att berätta för T att doktorn ska klämma på pungen :) Hon har ett typ ryskt efternamn (min pappa säger att de har stora händer) vilket vi hade ännu mer roligt åt mm...
Likadant när vi sitter i väntrummet, alla andra skruvar på sig o ser lite obekväma ut medan vi spanar in fotona på doktorerna som sitter på väggen o konstaterar att JAA, hon ser ut som en rysk kulstöterska, vilket jag njöt en del av, hämden e ljuv :)
Endast 5 minuter försenade blir vi inkallade till  "ryska doktorn".

Och då kommer den stora DOMEN, den jag varit nervös för i dagar nu.... Hur hemskt kan de bli?
Vi börjar me o kolla in alla provrörssvar vetja... Siffror hit o dit (och jag la allt på minnet) Inget som vi inte redan visste, T har lite ont om gubbar, vilket i sig inte e ngt problem, de e lite snea, men de blir dom på vägen ut hos alla, problemet är att han har några för lite....
JAHA? (berätta nåt som vi inte vet om vi kört ända hit)
Och nu vill ni veta kontentan av detta?
JA TACK...
Kontentan är att ni kanske möjligtvis skulle kunna "göra" barn själva, men det tar i sf tid, därför blir det provrör.... Frågor?
OK??
Hmm vad tycker vi om detta? Jo, va vi tror i dag så är det en jättebra ide´, vi kommer att köra på detta nu o hoppas på de bästa, grejen att det känns så bra är att det passar in i vårt liv!
En del hade säkert tyckt  att jag är superkonstig nu, men de e vårt liv och i vårt liv passar detalldeles utmärkt!
Jag är konstigt nog jätteglad!! Nu kan jag slappna av, skita i ägglossningar och tabletter hela sommaren och bara njuta av det underbara livet :) Sen e jag också glad över att vi kommer hinna massor här hemma innan det är dags, vi kommer att hinna fixa sovrum till hela familjen, vi kommer att hinna byta fasad och framförallt kommer vi hinna fixa badrummet!!!

Kanske konstigt att man tycker detta är positivt! Men på fullaste allvar har jag kunnat vänta på denna bebisen i snart 3 år måste man se de positiva i sakerna som händer, jag kan ju ändå inte påverka att MAS har semester så då kan jag lika gärna gilla läget :)

För första gången sen i november är jag riktigt lätt om hjärtat och har ett stort ärligt leende på läpparna, och nu ska jag passa på o njuta av det tillsammans med T för de e ingen som vet hur jag mår i morgon :)

Nervös...

Ja, nervös är jag o duktigt irriterad för tillfället!!
Vi har skapat ett system i min familj, Jag fixar tvätt, städ och matlagning, T ansvarar för sopor och pannan.

Om ca en timme ska vi bege oss mot Malmö, tänkte att en dusch innan kunde va i sin ordning, o vad händer då?? JOOO naturligtvis är där inget varmvatten kvar eftersom någon i familjen bara måste duscha 30 minuter både morgon och kväll och sen kör en sväng till jobbet fast man har semester!!! Älskar jag min man? JA, älskar jag honom mycket just nu efter en sval dusch? INTE JÄTTEMYCKET!!
De blir kul de här :)

Påsk :)

Vilket härligt väder vi fått denna veckan! T har semester o E har påsklov, vilka gottegrisar!! En annan stackare jobbar och sliter men jag måste erkänna att det känns rätt lyxigt att komma hem och sätta sig till dukat bord och att slippa den vanliga morgonstressen :)
Hade jag bara kunnat sova ordentligt om nätterna me så hade det varit ljuvligt, men man kan väl inte få allt här i världen...

I morgon e de dax för en tripp till Malmö för mig o T, Vi ska få träffa en specialist på spermier o jag hoppas så klart på att få en hel del svar.
Sen vet man ju dock att det e sällan ger en det, men hoppet är ju det sista som överger en :)
Hade ibland önskat att kunna se in i framtiden, slippa gå o fundera och undra hela tiden, de tär så hårt på mig.
Jag försöker att inte tänka så mycket, men de e inte så lätt kan jag säg, för de som inte provat så kan jag nog likna det me att säga till ngn att inte tänka på mat när man e hungrig....

Men men, det finns ju i af en ände någonstans långt där framme o de e dit vi ska!!
De e bara o ta nya tag o kämpa på!!!
I morgon vet vi förhoppningsvis mer och har kanske tom fått en möjlighet att kunna påverka denna resan själv!

Bläääää

Fredagsmyset... jo men visst!! E va trött o gick o la sig, jag o T började prata o självklart slutar de me att jag bölar.... Jag tål verkligen ingenting just nu.... De räckte att han sa till mig att inte "hugga" så hårt på en kommentar så brast de....
Fyyy fan för denna resan! Jag trodde på allvar att  jag hade gått igenom mycket i mitt liv, meeen de här e bara början än.....
I dag har jag verkligen bara varit ledsen ända sen jag vaknade o de e så svårt när man inte vet varför man e de!! Har kräkt av mig ordentligt på 2 vänner per telefon som tur e så jag har sen lyckats va trevlig resten av dan :) O tur e de för jag vill verkligen inte att E ska behöva lida av detta.

E ha varit hos mormor och morfar hela dagen idag (tack gode gud för att vi har dom) När jag hämtar henne i kväll kommer hon me en bukett vitsippor, o då skulle jag kunna börja gråta igen, älskade unge!! Tänk om du bara förstod va du gör mamma lycklig!!

Som sagt världens djävla pissedag, fick värsta paniken bara för o gå in o lämna tipset för jag klara inte ens av frågan hur e de? 
Svaret blir: Jotack bara bra o så lyser de fullkomligt igenom att jag egentligen mår skit!!
I dag mår jag verkligen så djävla apäckligt som man bara kan göra, o de e säkert nyttigt.... Men i morgon e de nya tag!! Ny dag nya utmaningar :) Och i morgon kör vi på med dubbel dos hormontabletter så håll nu tummen!!!

Helg!!

Äntligen fredag! Denna veckan har varit olidligt lååång och hektisk, jag är verkligen inte anpassad att jobba måndag till fredag 7-16! Konstigt nog har jag vaknat innan klockan ringt varje morgon :) o de e ingen dålig bedrift!

Ska bli så härligt att vara ledig hela denna helgen också, helst med tanke på att de lovar typ sommarväder... Ska verkligen försöka att bara njuta och mysa!!
Får hålla tummarna att hjärnspökena håller sig borta, frågan är hur lätt de kan va när jag blir tårögd av o titta på postkodmiljonären?? Hmmm

Trodde på fullaste allvar att jag bara skulle få ETT djävla humör som biverkning av tabletterna, men än så länge e de inte så farligt me de, däremot finns det några andra som jag lätt kunnat vara utan :(
Trött, disträ och har mått grymt illa sista tiden o de e ingen höjdare på jobbet kan jag lova! Tur man har såna arbetskamrater som man har när man klöks och tårarna rinner...
Men men, de är väl förhoppningsvis värt de, och om de skulle kunna funka så glömmer jag nog de fortare än man släpper en fis :) så håll nu tummarna att de funkar nästa runda, de går trots allt ganska fort i svängarna nu för på söndag är det dags att knapra en ny omgång piller!!

Nu ska jag leta upp min familj o se om någon vill mysa lite :)

Som ett brev på posten....

Jaha, va ska man säg idag....
Kommer till jobbet, "fattas" personal o de visar sig att det inte kommit in ngn sjukanmälan.... Hmmm säger jag på den!

 Efter brytet jag fått går jag och byter om till arbetskläder, väljer i dag vita byxor och hinner ungefär knäppa knappen så kommer mensen.... Världens bästa start!! VERKLIGEN! Hade verkligen kunnat gå hem, dra täcket över huvudet och bara storbölat men va fan hjälper det? Det ger ju inte oss nån bebis... De hade bara förstört ännu en dag för mig o de e de inte värt! Livet stannar ju inte precis o de va ju dock första gången me tabletter, nästa gång dubblar vi :)

Annars har det bar varit en konstig dag, tänk att allt kan vända så snabbt?? Blir så fundersam ibland :s meeen allt har ju en mening o alltid ska man lära sig någonting....

Drömkåken

Slut på lugnet, va trodde jag annars?
T luftade elementen i lördags innan han körde på jobb, o jag blondinen trodde ju att de va därför de va vatten på golvet i källaren.....
Meeen, det visar sig tydligen att så e inte fallet....
När vi köpte huset för 4 år sen fick vi gräva upp källaren o dra nytt avlopp eftersom det flöt bajsetollar i källaren typ var 3:e dag.....Nu e de såååå djävla lyckligt att vi tydligen lyckats me fenomenet att de e tvärstopp ute i brunnen i stället!!!
I LOVE MY LIFE.....

Helvetes satans djävla skit!!!!!

Hur mycket djävla oflyt ska vi behöva ha?
Kan inte den djäveln där uppe bara fatta att vi har bestämt oss??
Nu tycker jag faktiskt att de e lite orättvist!
Bitter e jag o de har jag verkligen rätt till me... E de konstigt att man e  osocial o mindre trevlig när man lever i denna djävla verklighet? Jag får inte ens spola när jag har kissat!!!

Trötter...

Ja fy fan va trött man kan va..... va helt slut idag efter en riktigt rolig dag på jobbet :) Kan säga att de va värsta lyckan o kunna äta rester :)
Att sedan T och E fick för sig att köra till Biltema gjorde ju inte saken sämre....
Fortfarande efter 4½ år så har jag inte vant mig att han går in o "tar över", de e ju faktiskt egentligen ingen självklarhet att han ska göra det. Men gud va det värmer :) Hade ju ett mindre bryt igår, o idag får jag nya torkarblad (som jag efterlyst 1år) ny olja på bilen (som jag efterlyst 3mån) och när de sen kommer hem me en ny bilstereo till mig var inte tårarna långt borta, fy fan vilket lass han drar just nu fast han också går igenom detta o funderar lika mycket som jag.... Han har hittat någon hemlighet som gör att han alltid bryter mig innan jag får mina utbrott och han ORKAR!!! Gud va jag e stolt över min man..... (och jag berättar de me)

Nackdelen me ensamtiden var dock att jag började fundera i dag igen... De e ju så drygt att de börjar så fort jag blir ensam, skulle ju egentligen vilja njuta av den stunden. Sen vet jag samtidigt att det måste komma, hade jag provat springa ifrån det så hade det slagit mig 10 gånger hårdare i slutändan.... Men jobbigt e de, vill ju vara den glada Lina o inte trött o irriterad jämt, känns som jag åldras 3 ggr för fort just nu :(
Men men, allt som inte dödar härdar och vi ska säkert lära oss något nytt nu me så de e bara o bita ihop!! Detta ska bli bra!!

Ledig dag.....

Låter gött o visst e det så också så men samtidigt jobbigt för  det är också då jag hinner fundera alldeles för mycket....
Jag är sååå himla medveten om att allt blir mycket enklare om man låter bli och det funkar bra för det mesta, men just dessa dagar då jag e helt ensam hemma kommer lätt tankarna.
Jag som i vanliga fall brukar va rena städmaskinen har idag bara suttit rakt upp och ner i soffan o inte fått någonting gjort :( Jag vet att man inte alltid måste ha det kliniskt rent) men när det blir så här mår jag verkligen inte bra.....

Nu e de en djävla väntan för att se om den räliga veckan tänker infinna sig som ett brev på posten eller om vi för en gångs skull har haft lite flyt direkt, vänta e ju verkligen skitskoj  :S  men men va e väl en bal på slottet???

Pricken på dan va väl sedan ett snabbt besök hos päronen, hade i tankarna att inviga dom i hela denna resan (då de idag är helt ovetande av olika anledningar) men dessa tankarna grusades ungefär samtidigt som jag klev ur bilen på gårdsplanen, de hade varit på möte igår ang framtiden och om jag uttrycker det milt så va min pappa en aning irriterad och mamma jätteledsen, vilket jag har full förståelse för. Man får verkligen hoppas att man inte blir allvarligt sjuk i dagens samhälle.....

Hann med att halvt om halvt ryka ihop me T me en sväng innan jag körde, helt djävla onödigt bara för jag var ur gängorna. Tur han e som han e och fattar att de inte e personligt :) Det är faktiskt första gången sen jag börja me tabletterna för 3 veckor sen som det hänt vilket jag faktiskt är mycket stolt över!!!
Mår faktiskt ganska okej, har nog klarat mig lindrigt än så länge...
Det enda jag märker är att jag har lite svårt att fokusera emellanåt och att jag lätt glömmer saker. Sen skulle jag visst ljuga om jag säger att jag är en solstråle, men de e jag ju inte alltid i vanliga fall heller så jag får väl ändå tycka att de e okej :)

Hmmmm

Vilken dag :)

Detta blir säkert rörigt, men va fan jag skriver för min egen skull så ni andra får stå ut ..... :)

Här har jag gått o vatt supernervös för hormonsvängningar som typ alla andra får och så mår jag som en prinsessa....
Så glad och lugn som jag e nu har jag nog inte varit på riktigt länge. (Inte ett enda utbrott på 14 dagar)
Det e nästan så jag undrar om de e så stora fel på mig att jag e en tvärtemotmänniska?
Eller e de så enkelt att jag har lätt o hantera mina känslor eftersom jag har så kort stubin jag har i vanliga fall, vem vet...

Eftersom ägglossningen nu har dragit igång har jag en del funderingar.... de gör ju bara ont då och då så jag funderar just nu på varför de e så.... De måste jag ta reda på.... är det varje ägg så ligger jag risigt till just nu :S
Meeen ont gör de, o svullen e jag... men som de kloke säger: inget ont som inte har nåt gott me sig!!

Med risk för upprepning så måste jag än en gång skänka en tanke till de underbara människor som finns omkring mig och jag e så glad att de är rätt så några stycken...
Jag var verkligen dödstrött idag o hade bara kunnat dra filten över huvudet.... I stället har jag druckit kaffe me S, jag har pratat i telefon me M (visserligen alldeles för länge men va gör de) och så har jag chattat me "den där I" som varit me mig hela vägen och som kan mig utan o innan, va skulle jag göra utan dessa människor!! De e guld värda för mig!!

Vänner

Bara måste göra ett inlägg till idag!!

Idag har jag ännu mer fått upp ögonen för en del saker! Jag har vänner som alltid finns där o de vet jag, men av ngn skum händelse så var det 3 vänner som idag gjorde mig väldigt glad :)
2 gamla och en halvgammal!! Tänk va lite som behövs för att göra en annan männinska sååå glad!! Jag e så stolt över att ha såna underbara  människor runtomkring mig, ni e några stycken och oftast vet ni inte vad  ni gör, men de betyder fruktansvärt mycket för mig!!!
TACK FÖR ATT NI FINNS!!
Både er jag kräker på varje dag, men även ni som jag bara pratar me 1 gång i månaden, de kvittar hur ofta de e, bara man vet att ni finns o bäst av allt e att jag vet att ni alla ställer upp!!

Schema....

Jaha, va ska man säga... ägglossning på intåg vilket innebär att hela helgen har schemalagts efter sexlivet..... Måste säg att jag har lite problem med att finna mig i detta.
Har alltid trott att det kan väl inte va så farligt, sex e ju trevligt, men när det blir ett måste så måste jag säg att de inte e någon höjdare..... Måsten e inte min grej helt enkelt...

De positiva i de hela är faktiskt att mannen min har visat ett grymt intresse för hela grejen me ägglossning och allt. Fy va mycket enklare allt blir då :) Det gör i alla fall det lite lättare när han har koll, visar intresse och tar för sig.....
Han var o tog sina blodprover i torsdags så nu har han ny tid i Malmö hos specialisten 23:e april, får väl se om min chef kan bevilja mig lite ledigt me så jag kan följa me honom....

Blev grymt varm i hjärtat härom dagen när en av mina "gamla" vänner hörde av sig, fy va konstigt det blir ibland när man upptäcker att fast man inte haft särskilt tight kontakt på ett par år så vet och förstår hon mig hela vägen!!
Samtidigt har jag en del underbara människor runt mig som kommer i håg små grejor som t ex vilket datum vi ska till doktorn, har koll när jag ska käka tabletter mm, tänk att ni kommer i håg sånt o hör av er bara för o höra hur det går!!

Sist men inte minst har jag en del helt underbara arbetskamrater med som ställer upp för mig i alla väder, ni som alltid finns, ni som alltid ställer upp, ni byter turer me mig, ni låter mig va när jag e ledsen o ni peppar mig när jag är nere. Jag e grymt stolt över att jobba me så duktiga tjejer som jag gör!!

Måste säg att även om detta är en jobbig resa så måste jag påpeka att det finns inget härligare än att upptäcka vilka som alltid finns där för en, både gamla som nya vänner!!

Rörigt inlägg idag, men de va mycke som behövde komma ut!

Vad ska man säga....

Jaa.... den sista idioten är inte född eller va e de man säger.... För första gången någonsin var jag helt öppen och ärlig, trodde att det skulle vara lättare om jag var öppen för en gångs skull och berättade hur allt ligger till för mina arbetskamrater.
Men, det som skulle vara en trevlig kväll ute tillsammans slutade för min del i tårar och mycket ilska.
Fy fan vilka elaka människor det finns, samtidigt som man tycker synd om sig själv så drar man sig inte en enda sekund för att sticka kniven i ett blödande öppet sår hos ngn annan och dessuton vrida runt den så djävla hårt man kan.... Som om inte detta vore nog så spelar man dessutom oförstående efteråt, de e väl inget fel i o göra så??? Tål hon inte det?
Önskar bara att jag kunde göra precis som jag känner o be henne fara rent åt hel*ete, meeeen, lojal som jag är så är det trots allt min arbetskamrat. Jag vill ju inte att resten av gruppen ska bli drabbad och jag tänker INTE sjunka ner i den låga dyngan som hon befinner sig. Jag vet vem jag är och var jag står och än en gång förlorar man på att vara öppen o ärlig på en arbetsplats me bara fruntimmer, de finns alltid någon som tar illa upp eller blir avundsjuk....

Men men, Hur som haver har vi ju varit o fått "domen" nu...

Jag kommer me andan i halsen samtidigt sköterskan kallar upp våra namn (sena som vanligt hade T fått gå i förväg medan jag anmälde oss i kassan)
Får frågan om jag behöver gå på toaletten innan vi träffar doktorn??? Hinner svara Nej och tänka tanken att de e konstigt, syns de verkligen så tydligt att jag är nervös?? innan hon droppar bomben att det är ju gynundersökningen me idag....

Gissa om jag fick spel inombords och T fullkomligt bröt ihop när han såg mitt ansiktsuttryck :)

Tankarna börja snurra, vad har jag för underkläder? Shit jag duschade ju inte i morse för vi va sena, vilken tur att vi aldrig hade sex igår.... Åhhh gud va jobbigt allting blev.

Sen kommer den där stunden då vi träffar doktorn, och det visar sig vara en helt underbar kvinna :) Får de enklaste förklaringar man kan få till allt o har alla möjligheter i världen att ställa tusen frågor.
Bäst av allt var att tydligen är problemen inte särskilt stora :) T har inte riktigt så många som är normalt, han ligger precis i underkant.... Troligen finns möjligheten att vi ska kunna lyckas själva men pga att där saknas nåt chips i hans lilla påse får vi hjälp på vägen med inget mindre än en hormonbehandling på MIG!! Hurra för den, ska bli kul o se hur detta ska sluta.... :S

Gynundersökningen gick bra jag hade gott om ägg :) så nu va de bara o hem o vänta på nästa mens eftersom man börjar på 5e dan efter första mensdagen.
Har precis tuggat i mig pillerna för denna gången så nu bara väntar jag på det härliga humöret :)

Dan före dan....

Ja så e de ju idag, i morgon e de ju dax för domen.... Jag e så gud in i bombens nervös ikväll så jag vet knappt var jag ska ta vägen!! Vad jag egentligen är nervös för vet jag inte, för helt ärligt, hur hemskt kan det va? Tycker nog mest att det är jobbigt att sitta på ena sidan bordet o få höra att detta o detta är galet, tror jag kommer storböla :(  Funderar mycket just nu på VARFÖR? Jag tycker att vi gått igenom tillräckligt med tråkigheter och jobbiga saker under våra år tillsammans, men men, det är en fråga jag aldrig kommer att få svar på. Det jag tröstar mig med är att allt vi går igenom gör faktiskt oss starkare tillsammans :) Ju fler problem o motgångar man klarar av desto starkare blir man efter var och en.

Jag har ibland fått frågan om jag inte är avundsjuk eller om det inte är jobbigt att umgås med alla de runt omkring oss som blir gravida hur enkelt som helst, men det skulle faktiskt aldrig falla mig in, det är ju inte deras fel att inte vi kan få barn själva! Däremot väcker det väldigt ofta frågan VARFÖR KAN INTE VI?  Men det skulle aldrig falla mig in att missunna någon annan i min närhet den stora lyckan som jag längtar efter!!

Hur som haver....

I morgon äntligen får vi lite svar :) O de ska trots att det är läskigt bli skönt o veta vad vi står inför! Om de är lite rullgrus eller Mount Everest, men oavsett vilket det är så ska jag vinna denna fighten också, jag ska inte ge mig!!
Jag är stark, vi e starka, o vi har många underbara människor runtomkring oss som kommer att finnas där hela vägen o bara det gör mig lugnare. Jag vet att de dagar jag faller finns där någon som fångar upp mig o de e nog en av de skönaste känslorna man kan känna :)

Skit!!!!

Fy fan va dåligt jag mår.......
Jag e så orolig o bekymrad så jag börjar undra hur vi ska kunna ta oss igenom detta....Jag som alltid är så stark är just nu så liten att jag gråter nästan varje kväll o har ont i magen jämt :( Det är tom så illa att jag inte klarar hålla fasaden uppe framför andra längre.

Men men, de ska väl vända, det är väl lika bäst att man väjer sig redan för det lär väl garanterat bli många berg o dalar den närmsta tiden. Allt som inte dödar det härdar så jag kommer väl att gå ur detta ännu starkare och tacksammare än jag redan är.  På fredag är det i af dags för den stora domen och jag längtar så in i norden efter att få lite svar samtidigt som jag är livrädd för vad vi står inför....

Varför??

Varför e jag så trött?
Varför e jag så sur?
Varför e jag så arg?
Varför e jag så bitter?
Varför e jag så avundsjuk?
Och sist men inte minst varför e jag så feg att jag skriver anonymt??

6 frågor o jag har ett enda svar....
Jag skriver anonymt för jag är rädd för att bli konfronterad.....

Uppfattas ofta som en väldigt öppen och social människa, men upptäcker när jag skriver här att jag inte alls är särskilt öppen, jag är som en liten mussla när det kommer till mig själv....
Så fort det är jobbigt stänger jag dörren o de kvittar vem som knackar på. Jag öppnar INTE... Detta är en av mina stora svagheter, tänk om jag bara kunde släppa in någon, kunna öppna mig o bara vräka ur mig allting som gnaver inuti mig just nu så skönt de hade varit :(

Jag mår inte alls bra idag, det är mycket som spökar.... bebisbiten, sjukdomar, rädsla för döden o sjukdomar, få vardagen o gå ihop, jobbet mm.....

FY FAN va sleden jag varit denna vintern.... detta brukar va min årstid men just nu suger precis allting!! Måtte de vända snart för jag märker själv hur djävla sur o hemsk jag e! Tur jag har förstående människor i min närhet just nu, i bland undrar jag hur de står ut me mig så illa som de e.....
Skulle bara vilja kunna gå i ide nu eller dra täcket över huvudet o bara gråta ett par dagar, men min styrka blir i detta läget min svaghet....JAG vågar inte bryta ihop, vad skulle hända då???

Fredagsmys

Fredagsmys..... Så himla överskatta om du frågar mig, man hjärntvättat folk via TV-reklamen och helt plötsligt är det en trend..... Här hemma hos mig idag innebär detta bara att jag är mer trött än vanligt.... En toppad sockerkickad unge, borde renovera men stängde dörren o hoppas motivationen återkommer efter Let´s Dance eller i värsta fall i  morgon, O nu e klockan 19.10 så vi städar ett akvarie tills TV-kvällen börjar...
Har haft en riktigt bra dag på jobbet efter en annars ganska tuff vecka, kommer hem o så vänder man upp o ner på alla planer..... de funkar inte för mig!

Fredagsmyset här går mest ut på att jag ska orka titta på Let´s dance o inte somna för E (8 år)

Fy fan va jag e bitter, men jag brukar bli det när jag e trött o irriterad....

Paus....

Ja, en paus har det varit här, men definitivt ingen annanstans...

Hela December har bara sprungit iväg för oss, det har varit både upp och ner med massor av både skratt, tårar, hopp och förtvivlan men nu känns det äntligen som vi står stadigt enade på jorden igen :) Jag kunde aldrig föreställa mig att denna resan skulle kunna påverka mig så starkt som den har gjort.... Jag har alltid varit den som står stadigt efter varje storm, får ofta höra hur stark jag är och att folk inte kan förstå hur jag orkar efter alla sorger och bedrövelser, men denna perioden i mitt liv har fått mig att inse vad min svaga sida är. Det är att jag har så fruktansvärt svårt att släppa någon människa ända in på livet.
Det är inte så att jag inte har vänner som ställer upp på mig för det har jag, problemet är snarare att jag aldrig låter dom komma ända in till min kärna. Jag kan alltid prata med dom, men det är alltid jag som lägger ribban hur djupt samtalet ska gå.....
Måste säg att jag är så glad och tacksam över dessa underbara människor som finner sig i detta och accepterar mig trots att de så ofta får spela efter mina regler. Sen vet jag samtidigt att en av de stora anledningarna till att jag har de kvar är att jag ett bra bollplank till dom när de har det jobbigt och jag skulle ALDRIG tveka på att finnas där för deras skull!

Hur ser då vårt liv ut i dag??

Jaaa..... Det går i 190 som vanligt med vardag o renoveringar efter en skön semester på 1,5 v vilket var såå välbehövligt! Denna ledigheten har gett oss tid att tänka, fundera och prata en hel del om hur läget ser ut för oss just nu och det har varit grymt nyttigt för mig att få höra hur T tänker och vilka funderingar han bär på... Det konstiga är att vi oroar oss för väldigt olika saker, men samtidigt känns detta bra för då orkar vi stötta varandra lättare genon de tuffa stunderna. Ännu en positiv sak är att än så länge har vi lyckats deppa ihop omlott så när den ene är nere har den andre ork att stötta!! Gud va jag älskar min man!!

Bebisjakten fortsätter naturligtvis så sakteliga... Mina hormonprover va ju bra, o nu har vi även fått en liten hint om vad som kan va problemet...
Det ramlade in ett brev nu strax efter helgerna där det står att det inte är dött lopp för oss att kunna skaffa ett barn själva, men troligtvis kommer vi att behöva lite hjälp på vägen eftersom de kunde så någon liten avvikelse i T:s spermaprov. Nu är jag inte så jätteinsatt i allt detta och jag kan säg att de känns som man blir snuvad på konfekten när man bara får detta svaret och att vi ska infinna oss på infertilitetsklininken i slutet på februari, dvs om en hel djävla månad!!!! Snacka om att man undrar, detta startade nog tusen funderingar till utöver de vanliga hos oss. Men men, tiden går ju fort och snart vet vi :) Man blir i af lite hoppfull när de skriver att det kan gå typ me lite stöttning så nu håller vi tummarna och tycker för en gångs skull att tiden kan springa lite fortare!!