T

T, min man....
Vi träffades för 5,5 år sen på nätet. En av mina vänner sa till mig att "prova" en snickare och sen vet ni alla hur det ju gick :)
 Det blev chat via telefonen ett tag och sen va de kört!
Hade sagt sen den dagen jag och E:s pappa delade på oss att de aldrig kommer in ngn i mitt liv som inte accepterar henne... Men när T kom in i vårt liv hade hon varit skeptiskt till alla av de manliga könet väldigt länge, och min lilla prinsessa kryper upp i hans knä efter 10 minuter, efter 20 minuter sitter de och leker me hästar på hennnes rum.... Snacka om att mammas hjärta smälter.....
T stannade över natten och 3 månader senare sålde vi hans hus....
Ibland e de nog bara meningen :)

Jag gjorde mitt val ganska snabbt och de e jag fruktansvärt glad för idag!
Min man kan va dryg, tröttsam, hopplös, och emellanåt ett stort djävla rövhål, men oavsett så e han min prins och jag älskar honom mest i hela världen!!
Jag vet att han e övertrevlig ibland, jag vet att han e kass på att hålla löften, jag vet att han inte har världens bästa ölsinne och jag vet att han defintivt INTE kan laga mat, men hur som helst så älskar jag honom ändå!!  De e min man o jag vet han gör så gott han kan!!

Jag älskar dig T mer än du kan förstå, och efter allt vi gått igenom finns det verkligen inget som stoppar oss nu!!!