Så längesen jag skrev någonting här nu, meeeen hur mycket jag än hade behövt skriva av mig så har fokus i den bemärkelsen tyvärr behövts riktats åt andra håll av många olika anledningar.....
Det som först fick mig att inte skriva på ett tag var en vänskap som ifrågasattes pga att jag inte mådde/mår särkilt bra.... Jag skriver här för min egen del, ingenting annat.... Om man då e min vän, läser detta och förstår att jag mår skit varför ska man då ifrågasätta varför JAG inte finns och hör av mig i vänskapen? Varför jag inte ringer upp? Varför jag inte frågar om hjälp? Om man rannsakar sig själv, hur ofta ber man om hjälp i dagens samhälle??? Man ska va duktig och klara av allting själv..... eller? Bara en liten egen reflektion, och sen e de ju så också att om JAG mår dåligt fokuserar jag på MIG själv i första hand, jag har MINA problem att lösa. Sen vet jag att jag är knepig! Jag är tuff, hård, har lätt för att hjälpa andra men så svårt att låta någon annan hjälpa mig.... Någonting som jag måste ta tag i, att våga lita på någon annan!
Nog om det, vad har då mer hänt?
Vi nådde botten. Jag flyttade hem till mina föräldrar ett tag (så illa var det) Började med att sjukskriva mig första arbetsdagen efter semestern pga all skit (Tack underbara F att du finns i mitt liv!) Flyttade hem igen. Går just nu hos "hjärnskrynklare" för att försöka förstå varför allting blev som det blev (och så mycket jag lär mig om mig själv tänk om alla hade gjort det, så lite bekymmer vi hade haft i världen) Fan va grymma de är, vi spelade nog på mina villkor i 3 veckor innan hon satte in dödsstöten och frågade vem den riktiga LINA är och de bet kan jag säga, VEM känner henne egentligen??
Som sagt mycket lärorikt....
Var e jag då i dag??
Jag/vi bor hemma igen, vi kämpar på tillsammans men jag måste va ärlig och erkänna att vi INTE har världens flyt just nu....
Fick tid i Malmö för samtal inför IVF och lära oss sticktekniken för att sedan "dra igång på riktigt" men sorgligt nog fick vi avboka detta då min goa svärfar inte längre orkade slåss mot den räliga sjukdomen cancer.... Tyvärr som så ofta vann "skiten" över honom efter lite mer än 2 års fight.
Detta hände ett par dagar innan vi skulle va i Malmö så vi fick skjuta på allt och nu väntar vi på en ny kallelse till december månad....
Jag funderar mycket på nu om det verkligen e meningen? Vi ska kanske inte få äran att bli föräldrar.....
