Väntar...

Inget e som väntans tider, eller?? Jag fullkomligt HATAR o vänta!!

Går varje dag full av hopp mot postlådan och blir lika besviken varje gång... Vill bara ha svar nu.
Pratade med en vän härom dan o va vi kom fram till var att de ser ut som att om jag o min man som vill ha ett barn tillsammans, vilket vi uppenbarligen vill men inte klarar av på egen hand så kommer vi att få bekosta allt själva eftersom jag har E sedan innan... Jag förstår att sjukvården inte kan slänga pengar till höger o vänster, men det kan inte jag heller.... Detta gjorde att min himmel blev grå i stället för blå... Men man ska inte måla fan på väggen, ett litet knyte i mitt liv nu hade varit värt en miljon :) vi får väl se vad dom säger när vi väl får några besked. Önskar att jag kunde va mer som T, han har lyckats släppa allt nu medan jag tvärtom analyserar sönder varenda liten detalj, o då kan jag säg att jag e inte särskilt optimistisk....
Som jag sa i början behöver jag svart på vitt, jag vill veta hur stor jätten jag möter är!

I övrigt rullar vardagen på, de är första advent på söndag men för första gången på länge så har jag absolut ingen som helst lust att göra ngt, jag som annars alltid har älskat denna tiden. Har i af lyckats hålla skenet uppe ett bra tag o har fått upp stjärnorna i fönstrens i pauserna påa kvällens Idol :) Måtte Linnea åka ut :)



S